Läste på pizzerian i går om J.R.R Tolkien som vandrade i Mulanjebergen och blev inspiration till Hobbit boken. Har inte tänkt på det förut men kanske är berget långt bort det som blev ‘det ensamma berget’ där Smaug, draken, bodde.
Hur som helst. Frukost som vanligt och sedan träff på Hupaweni Lodge för en Recap, där vi gickigenom det som gjorts hittills. Allmänna och mer direkta kommentarer både positiva och förbättrningsområden. Alltid bra att reflektera och justera de dagarna som är kvar. Planerade även måndagen lite mer då vi ska försöka vara i en by och se lite mer av deras vardag.
Åkte sedan till Chilingulo som är en stor och långsträckt by. Här finns en borrad brunn som vi var vid redan 2012 och då diskuterade en utveckling med en soldriven pump med tappar. Av kostnadsskäl med mera blev det inte av då, men det ligger med i PWWP. Tittade först på några försök till både grävd och borrad brunn som misslyckats och de idéer som finns för en ny och lägre punkt, där man tror att chansen är större att hitta vatten. Idag går man hela vägen till där chefen bor där den enda säkra källan för dricksvatten finns idag. Besökte även kvinnorna som har byggt en anläggning för att tillverka energispisar i keramik. Väldigt intressant och en fantastisk idé. Kvinnan som driver det har många järn i elden och är även servicetekniker för handpumpar som slutat fungera. Hon visade vilka delar som brukar behöva bytas. Tittade även på keramiktillverkningen och de pappersbricketter de gör för att slippa använda ved. De tänkte eld och gjorde en efterrätt på papaya och mald majs och nötter som vi fick smaka på efter att de kokat runt 10 minuter. Riktigt gott!
Snabb lunch på Hapuwani Lodge, så att vi inte behövde vänta på maten. Besöket i Chilingulo drog ut på tiden och vi var därför redan sena till vårt besök i Njoloma. För att vi skulle få en bild av hur stor den byn är stannade vi för oss på ett nytt ställe och gick. Hade genast säkert 100 personer runt om oss som dansade och sjöng. Besökte först den delen av byn som ligger längst bort från de två handpumparna som finns. De hämtar istället vatten från en liten källa, där också lätt bråk uppstår. Väldigt känsligt med källor av denna typ då man lätt smutsar ner vattnet åt den som står bakom i kön och det är lätt att anklaga varandra. Har inte sätt något sådant när det gäller handpumpar.
Vandrade vidare, nu mer trummor i olika storlekar längs vägen till de områden vi känner mer till sedan tidigare. Hur mycket folk som helst som vandrar, sjunger, dansar och är glada. Fler och fler ansluter hela tiden. Flera hundra nu.
Först till Hans brunn där det pumpas vatten, sedan upp till en nystartad kycklingfarm. Till sist för ett möte med traditonella danser (begränsat pga tiden), tal och poem. Kan det ha varit 500-600 personer, eller kanske ännu fler. Överträffar det som jag inte trodde var möjligt för 3 år sedan var möjligt. Mötet avslutades av chefen för byn. En ung och vacker kvinna och småbarnsmamma som tagit över efter sin mamma som dött för ett tag sedan. På vägen hem gick solen ned, men Njoloma kommer alltid finnas i mitt minne och en plats jag gärna återvänder till. Otroligt mycket har hänt på de drygt tre år, sedan vi kom hit första gången.
Mikael Lorin Photo 