Sarek 2017

Länge har jag önskat att komma tillbaka till Sarek någongång. Senast jag var där var längesedan, hela 29 år, men nu har det blivit av igen. Äntligen har jag fått vandra i Rapadalen och uppleva centrala delar av Sarek, här kommer en liten, men ändå rätt lång, sammanfattning.

Måndag 7 augusti
Jag och Karin startade från Ritsem/Änonjálmme på kvällen då vi åkt nattåg, kommit med bussen från Gällivare och åkt över sjön ovanför Suorvadammen. Passerade Akkastugorna längs Padjelantaleden och gick några kilometer till över den första bron för att sedan hitta en tältplats. Faktiskt rätt många platser att tillgå, alla så här års med mycket mygg. Intog kvällsmaten utanför tälten men med myggmedel, keps och mygghatt. Fungerade faktiskt oerhört bra. Somnade gått till bruset av vattnet från den starkt brusande Vuojatädno, med sikt på Akkamasivet och dess Västtoppar.

*Snart dags att börja själva vandringen. Flera av personerna skulle vi träffa flera gånger.*

*Det var mycket mygg. Skönt med mygghatt.*

*Vy över Manstoppen, Västglaciären och Västtopparna (alla i Áhkkámassivet).*

Tisdag 8 augusti.
Vi började med frukost och lätt vandring längs Padjelantaleden ända till broarna vid tre-parks-mötet. Här möts de tre nationalparkerna Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallets. Vi tog avsked från Padjelantaleden och vek in mot Sarek och stigen mot Ruohtesvágge. Tog lunch (varma koppen) strax efter att vi lämnat Padjelantaleden. Uppmot Sarek fanns det mestadels en stig att följa, men vid något ställe tog vi en djurstig istället, hamnade lite högt och fick gå mer upp och ned samt genom en del vide, dock inget besvärligt. Missade därför den förfallna Kisuriskåtan, gick direkt mot Nijákjågåsj istället. Såg emellanåt ett av paren från båten, Wuppertal-paret, som vi träffade flera gånger senare. De skulle gå i Sarek i 18 dagar och hade betydligt tyngre packning än vi. Mina 18.5kg + 1.8kg kameraväska och Karins 15.5 kg mot 27 resp. 23kg. Vi rundade Gisuris och slog läger direkt efter första jåkken som gick ned i Nijáksgågåsj mitt emot Niják, med en härlig utsikt både mot Áhkká- och Ruothesmassivet. Härligt gräsplatå för tältet, men även här väldigt mycket mygg.

*”Wuppertal-paret” längs Padjelantaleden. De startade lite tidigare än oss, men vi gick förbi dem, mest på grund av lättare packning tror jag.*

*Lunchpaus väldigt nära tre-parks-mötet.*

*Början av Sarek och vändringen upp mot Routhesvágge.*

*På väg in i Routeshvágge. Molnen börjar samla sig och begränsa utsikten mot de olika massiven. Áhkkamassivet i bakgrunden. Sikten ändrar sig hela tiden. Ibland såg man mycket, ibland mindre.*

Àhkkámassivet då vi slog läger. I det ljusbruna tältet huserade Tony från Stockholm. Hans medresenär lämnade morgonen efter pga för mycket mygg som han inte stod ut med längre. Tony fortsatte därefter själv enligt den uttänkta rutten de hade planerat.

*Vår tältplats och kvällsutsikten mot Ruothes- och Låvdakbergen*

Karin blåser upp liggunderlaget. Tältduken med mygg var som en stjärnhimmel som ständigt bytte utseende, hela kvällen lång tills vi somnade.

Onsdag den 9 augusti
Molnen ligger lågt idag. Regnat stora delar av natten. Inte mycket till sikt och jag som önskat att se Ruothesvágge i hela sin skrud. Så är livet, man får inte allt. Eftersom vädret inte ändrade sig så mycket gjorde vi en kort dag och vandrade i stort sett bara halva dagen. Vi ville ge dalen en extra chans att presentera sig för oss. På morgonen pratade jag med en person som vadade över jokken som vi passerat kvällen innan, i lätta vadarbyxor som han drog över kängorna. Det visade sig att han lämnat sin grupp för att ta sig hemåt då hans mamma blivit dålig. Dock var han på väg åt fel håll, vilket tog ett tag att övertyga honom om. Kompassens riktning blev tillslut det som övertygade honom. Dagen innebar också de första två vaden. Det första och kortare i en jokk från Låvdaktjåhkå. Lunchen intogs strax efter renvaktarstugan och det andra vadet över Smájlájåhkå gjordes ungefär där stigen på kartan passerar den. Vi valde samma ställe som de tre andra personerna som vi såg på andra sidan och som vadade medan vi kollade vart vi tyckte det var bäst att passera. Då vi kommit över såg vi ett av paren från båten, Uppsala-paret som natten innan slagit läger i närheten av Tony. Vi satte upp tältet strax efter vadet för att ge dalen ytterligare en chans att visa sig, därav mindre vandring idag.

*Inte mycket utsikt på den vackra dalen idag…*

*Fjällglimm står åtminstone för lite färgprakt idag. Den lyser riktigt upp i allt det gråa.*

*Vadet över Smájlátjåhkå. Relativt strömt och riktigt kallt vatten från glaciären ovanför, men inte så djupt i alla fall. Vaden som gav rena fötter föbättrade lukten i tältet märkbart…*

*Det är härligt i fjällen. Nu saknas bara att molnen lättar lite*

*Tre bilder från eftermiddag och kväll. Emellanåt kom solen igenom på någon fläck. Roliga och fascinerande ljusspel uppstod.*

Torsdag den 10 augusti
Molnen ligger fortfarande lågt, men ger emellanåt lite mer blick på bergen. Häftiga ljusspel, men ändå en dal att försöka återkomma till vid tillfälle. Lättgången mark. Träffade på renar och Anders, nästan 70 år, som gick med en av de första ryggsäckarna med ram som togs fram av Åke Nordin på Fjällräven. Träram. Även mycket av hans andra utrustning var från den tiden. Häftigt. Fortsatte ned mot Mikkastugan. Tog lunch strax innan. Väl framme vid husen utnyttjade vi dasset. Fler personer kom också hit, då de tänkt att luncha här. Två kvinnor från andra hållet kom och undrade om vi hade en kikare. De hade uppfattat att någon ropade/skrek och ev hade skrivit SOS i snön, vilket visade sig stämma. Slutade med att vi larmade fjällräddningen från nödtelefonen i Skarja/Mikkastugan. Eftersom de andra ändå skulle vara kvar för en paus, fortsatte Karin och jag över bron och vidare mot Rapadalen. Helikoptern kom ett par timmar efter vi larmat. Läste på svt.se att personerna hade fastnat mellan två vad och inte kunde ta sig vidare. Vadade Máhtujågåsh, men kunde passera Tjåggnårisjåhkå på en snöbrygga. Var tveksamma i början, men några andra gick över efter att dels pratat med en guide som gått över med en grupp tidigare, dels undersökt den själva. Slog upp tältet strax efter och fick senare sällskap av en grupp av tre killar från Stockholm (som vi träffat på båten samt vid Mikkastugan), samt Wuppertal-paret.

Fredag 11 augusti
Gav oss iväg tidigare än de andra, som tog en lugn start denna morgon. Eftersom vi såg att vädret var rätt så bra, ville vi snabba på och se till att vi kunde ta oss upp i Snávvávágge utan bekymmer med dålig sikt och blött väder, då denna kan vara besvärlig och rent utav lite farlig. Tog en lite avstickare på sluttningen mot Bielatjåhkkå för att få en blick mot Bierikjávrre, den turkosa sjön och berget Bierikbakte. Tog lunch innan den branta passagen upp i Snávvávágge, klättrade upp och ned längs stigen. Kändes skönt att ta den uppåt istället för nedåt. Uppe i dalen var det en helt annan och kargare miljö men fortfarande lättgånget. Rastade i vindskydd av några stora stenar samtidigt som det kom en regnskur. Molnen drog in mer och mer, men aldrig så lågt att det påverkade navigeringen. Funderade ett tag på att tälta så att vi kunde gå upp på platån Låddebakte och titta ned på Rovdjurstorget, men valde tillslut att gå neråt ifall att molnen skulle ligga lägre i morgon. Träffade på tre äldre personer vid vadet över Jilátjåhkå som vi funderade på vad de hade där att göra. Oansvarigt och dumt. Mannen i sällskapet hade dragit med två kvinnor och fick hjälpa dem över vadet, samt att bära över deras packning. Fem gånger gick han vadet och var enligt honom själv ”skitblöt”. Det tog lång tid för dem uppför berget, men han hade ju gått här förut och visste vad som väntade. Omöjlig att övertyga om något annat. Funderade mycket hela kvällen över dem. Tittade även i kikare mot Rovsjurstorget, där vi såg två älgar (en med många taggar i hornen) som åt av klövväxterna i vattnet.

*Raktvål i blad-format, engångsrakhyvel och spegel håller skäggväxten borta…*

*Låddebakte i mitten, Snávvávágge är den högt belägna dalen till vänster om berget.*

*Bielajávrátja och Bierikjávrre med berget Bierikbakte. bakom. Den turkosa färgen kommer från glaciärerna runt om.*

*Större delen av den branta passagen avklarad.*

*Jilájåhkå, där vi tvättade oss för dagen. Brant ned från tältplatsen*

*Tältplatsen, nära vadet över Jilájåhkå. Första blicken mot Tjahkelij i horisonten.*

Lördag 12 augusti
Såg på nytt några älgar vid Rovdjustorget i kikaren, men bara älgkossor. Ändå mäktiga och stora djur. Hade dock inget stort teleobjektiv med mig så det blev inga bilder. Packade ihop och gav oss iväg ned mot Rapadalen. Letade efter stigen på fel ställe och förlorade 40-45 minuter på detta. Visade sig att stigen gick 15 meter från tältet längs en stig jag trodde bara ledde ned till för att hämta vatten i jåkken. Skönt att gå stigen i björskogen, hade blivit besvärligt annars. Hittade med lite tur den stig som går precis längs Ráhpaädno. Fantastiskt vandring. Helikopter gick förbi ovanför. Hämtade de tre pensionärerna vi såg dagen innan. Skönt att vi inte behöver oroa sig mer om dem. I tidningen stod det senare att de inte var skadade, bara trötta. De fick betala dyrt för transport till Kvikkjokk. Såg också spår av lo längs vattnet. Längre ned blev det en del vad eftersom en del sjöar mynnade ut i älven med tre meter breda, knädjupa passager. Blev lite av och på med sandalerna några gånger. Tog lunch längs älven och tog oss på ett rätt bra ställe över till stigen i skogen längre in, innan det blev alltför sankt. Vadade Alep Vássjájågåsj och ved sedan av längs jåkken för att gå höga vägen. Letade bra tältplats runt 850-900 meters nivån och hittade tillslut ett ställe där det även fanns vatten i närheten. Annars svårt att tälta här. Fantastisk utsikt, men rätt blåsigt och kallt.

*Varierande utsikt, som kommer och går.*

*Frukost i tältet. Kallt och blåsigt utanför.*

*Mäktiga ljus- och moln scenarior över Rovdjurstorget*

*En av de häftigaste tältplatserna i Sarek enligt Claes Grundsten. Jag håller med. Mäktigt!!*

Söndag 13 augusti
Ljuset varierade en hel del på morgonen. Vi låg lite längre idag och lät solen börja värma tältet lite innan vi gick upp. Försökte hålla oss på ca 1040möh större delen av dagen vilket visade sig lyckat. Blev faktiskt väldigt lätt och enkelt att vada Lulep Vássjájågåsj, hade räknat med betydligt mer svårigheter här. Buovdajågåsj och ytterligare en jåkk passerades på stora snölegor som tänkte in bägge sidorna. Tog lunchen efter ha passerat Buovdajågåsj. Häftig utsikt över snölegan längre ned i dalen. Enkelt att navigera mellan topparna idag, så vi gick mellan höjderna 1078 och 1214 (Suorkitjåhkkå) utan risk för att hamna/fastna vid branten kring Ridok. Tog lite mer höjd, ca 1080 för att gå över Nammásjjåkhka. Ganska jobbig ned och uppfart. Kunde också ha tagit den ytterligare längre upp med lättare ned och uppstigning. Fortsatte sedan på hyllan ved 1110m på Gierdogiesjtjåhkkå (1342) innan vi tog oss på skrå ned i blocket till platån mellan 1342 och Bassoajvve. Hittade en bra tältplats där många tältat före oss. Träffade också tre ungdomar som var ute för att känna på lite av Sarek ett par dagar innan de skulle återvända till Aktse.

*Redo för dagens vandring i härligt solsken och blå himmel.*

Vadet över Lulep Vássjájågåsj. Gick mycket enklare än vad vi förväntade oss innan.

*Tillbakablick mot Rovdjurstorget efter att ha passerat Lulep Vássjájågåsj.*

*Lunchpaus vid nedre delen av snölegan efter passagen av Buovdajågåsj*

*Skierfe, Tjahkelij och Nammasj samt Rapadeltat mot sjön Laitaure*

Måndag 14 augusti
Lite sämre väder idag, men vi orkade inte gå upp mot Skierfe igår. Packade ihop våra saker och gick upp mot Skierfe. Trots stigningen och ryggsäckar kändes det inte så jobbigt. Gick lite högre än platån innan branten upp. Ryggsäckarna fick hänga med till toppen där vi tog en fika i skydd från den kalla och rätt kraftiga vinden. På vägen ned mötte vi de första som kom från Aktse-hållet, en del på dagsturer, andra som mellanstopp innan de skulle vidare längs den höga vägen, varifrån vi hade kommit. Fyllde på våra vattenflaskor och gick ända till nio-stenen där vi tog lunch med det vattnet vi hade med oss. Dålig tillgång på vatten på denna del. Kunde först fylla dem igen lite mer än halvvägs på Kungsleden mot Svijnne. Vid nio-stenen pratade vi lite med några tyskar och om vilka personer man mötte i fjällen. Definitivt inga fransmän och italienare kom vi fram till. Dock tog det mindre än fem minuter efter det så dök det upp 26 flickscouter från Paris. Några vi de kommande dagarna stötte på flera gånger. Eftermiddagen gick vi längs Kungsleden hela vägen till Svijnne eftersom vi inte hittade någon riktigt bra plats att tälta på och inte hade lust att gå upp till det gamla lapplägret i Nunjes. När vi ringde för att boka båttransporten morgonen efter fick vi höra att flickscouterna också skulle över då.

*Magiskt och läskigt att titta rakt ned på blocken 700 meter nedanför.*

*Molnen börjar dra in. Knappt att man ser Pårteglaciären längre.*

*Nio-stenen, som naturligtvis måste bestigas. Här tog vi även lunchen.*

*Nu lämnar vi Rapadalen – och Sarek för den delen också!*

*Sista vyn på Tjahkelij från Kungsleden innan vi passerade krönet och den försvann ur vårt synfält.*

*Tre av de tjugosex flickscouterna på ingång till Svijnne.*

Tisdag 15 augusti
Frukost, packa ihop tältet och ta oss till bryggan. Två båtar som skulle hämta upp nästan 30 personer. De fick åka i flera omgångar. Vi åkte tillsammans med fyra av flickscouterna. Kändes annars som en rätt melankoliskt dag. Vi har lämnat Sarek för den här gången efter många härliga upplevelser och vyer. Nu var det mest transport, men fortfarande fin även om vyerna inte längre var så häftiga. 19 kilometer till Saltoluokta känns också i benen. Tog lunch med utsikt över vad som såg ut att vara en ingång till Bergakungens sal. Lång platå med små höjdförändringar innan det bar ned mot fjällanläggningen. Lång bit i skogen sista kilometern kändes det som. Hittade en bra tältplats strax ovanför landningsplatsen för helikoptern. Imorgon tar vi får reservdag innan det bär av hemåt igen. Mer myggor igen och mygghattarna kom väl till användning. Hade en oerhört vacker solnedgång.

*Är detta inte ingången till ”Bergakungens sal” så säg.*

*Utsikt mot Bietsávrre och samelägret där. Även det karaktäristiska Slugga syns klart och tydligt.*

Onsdag 16 augusti – Torsdag 17 augusti.
Reservdagar. Låg lite längre i tältet på morgonen på onsdagen. Frukost som vanligt. Packade en lätt ryggsäck och gick till Bietsjávrre och samelägret där för att få lite rökt röding, glödkaka och kaffe som lunch. Rätt mycket uppför i början och efter passet lätt ned till lägret. Tillbaka samma väg. Tittade även runt lite runt Saltoluokta. Åt middag på fjällhotellet på kvällen. Torsdagen åt vi frukost på hotellet (och lunch). Tittade runt i omgivningen, besökte kyrkkåtan och packade ihop våra saker. Tog båten över på eftermiddag och fortsatt med buss och tåg hemåt igen.