Vaknade rätt så tidigt med ljus och med allt stök och bök som började i huset när alla vaknade. Var ute och tittade lite på omgivningen och fascinerades av hur alla bor längs bergssidorna. Vi förstod inte varför de inte hade bosatt sig längre ned i dalen, men detta var tydligen vad de föredrog när de kom hit norrifrån för länge sedan. Enorma utmaningar att dra vatten till varje hushåll här. Många arbetar och sliter. Många gånger blir kvinnor och barn själva hemma i långa perioder då männen är på andra ställen i Nepal eller utomlands och letar jobb. Många bla till Indien och Qatar.
Ändå har vattenkommittëerna oftast en majoritet av män. Här i Dangsibang var det 5 män och 4 kvinnor. Vi tycker att det borde vara tvärtom, men kulturer tar tid att ändra på.
Fick en kopp te och vi fortsatte alla diskussioner kring vatten och andra frågor. Vattnet de fått nu är så mycket bättre än tidigare då man gick 1 timme ned till ett bäck och 2 timmar tillbaka med vattenkruset på höften eller axeln. Endast de rika skickade flickorna till skolan. Nu går alla! Dessutom finns nu tid att odla lite grönsaker och sköta om hemmet på ett annat sätt. Dessutom diskar man varje dag och inte som tidigare max 1 gång i månaden, men oftast ännu mer sällan. Stora förändringar till det bättre.
Frukosten bestod av tunnt platt bröd (Rothi) samt lite grönsaker och stekt majs (många poppat till pop-corn, dock utan vare sig socker eller salt).
Vi gick sedan runt till flera hus och tittade på vatten. Flera av de 14 hushållen (och 110 människorna) hade även fångat vildbin som de hade i stockar och fick honung av. Fantastiskt god honung fick vi hos äldste mannen (84 år) och hans fru.
Återvände sedan till Thulogaun byn där vi lämnat bilen, åt lunch (Dal Baht) och åkte sedan mot Hangban där vi tittade på hela kedjan från källa via mellanstation till tapparna i hushållen. Brant nedför från vägen, tappade bort oss lite men fick hjälp av ungdomarna i byn att hitta rätt.
Vi gick sedan därifrån tillbaka till Thulogaun där vi också bodde över. Väldigt enkla förhållanden men trevligt. Det var också ovanligt många män hemma i byarna de här dagarna vilket berodde på en stor festhögtid som pågått veckan innan vårt besök och gjort att många kommit hem för en kortare tid.
På vägen hem passerade vi ytterligare en mellanstation och fick ännu mer blommor hängande runt halsen. Alla så glada över att fått så bra vatten. Alla byar utan Dangsibang hade inte upplevt några bekymmer alls. Det somnar man gott på efter ytterligare en tallrik Dal Bath!!
Mikael Lorin Photo 