Idag åkte vi mot Manikganj, där vi blev väl mottagna med både blommor, halsband och musik. En väldigt engagerad Joel hälsade oss välkommen hans ADRA-team. En grupp som består både av kristna, muslimer och hinduer, vilket har varit så ända sedan de startade här 2007. Medan vi väntade på lunchen besökte vi två skolor som de samarbetar en del med.
Längs vägen till ManikganjJoel, ansvarig för kontoret i Manikganj hälsar oss välkomna!Hela personalen är samlad och sjunger en välkomstsångDe hade tagit bilder på oss under de första dagarna (utan att vi visste om det) och gjort en välkomstplansch som de hade hängt upp där samlingen var. De hade haft en dag då de pratat om WASH i skolor. Eleverna hade fått i uppdrag att teckna hur de såg på WASH. Här är tre av de många ritningarna. Primärskolans elever tyckte det var roligt att få besök av oss
Efter lunchen tog vi på oss stövlar och begav oss ut i fält. Vi kunde inte åka bil till alla ställen som för 4 månader sedan utan var tvungna att åka båt. Väldigt intressant att se alla höga strandlinjer som hotar husen där folk bor mer och mer (pga den erosion som gör att mycket land försvinner varje år). Tufft för alla som bor här. Hälsade på några familjer som är med i deras CBOs (Community Based Organisation). Väldigt intressanta besök som gav nya lärdomar och mycket intryck. Fick även se Joels egen idé kring hur man kan rena bort järn från vattnet. Påminner mycket om vattenreningen i Amazonas-området till rätt stor del.
Sonen som fick hjälpa hans pappa med att sköta och köra båten vi åkte med. Joel hade många berättelse från området, dit han kom för 15 år sedan. Här kunde man se stora effekter av landerosionen kring vattnet. Mer och mer land försvinner ned i vattnet varje år och människorna måste hela tiden överväga att flytta eller inte. Samtidigt vill de bo nära vattnet, kanske för att det mest är den verkligheten de känner till Vi brukar ofta prata om vilket avstånd latriner (längst till vänster) ska vara långt ifrån vatten, men hur gör man när det bara är vatten runt omkring och att det försvinner land. För mig en nyhet och ännu en olöst fråga. Vi steg av båten för att träffa några bybor. Var rejält lerigt, framförallt närmare mer fast land, som inte syns här. Här var det fortfarande frid och fröjd. Nästa stopp på andra sidan floden och en familj som ingick i ADRAs Community Based Organisation (CBO). Detta par hade dock inte med att göra, men levde också längs floden. Delar av kanten satt löst och delar av stigen hade redan rasat ned. Möten och diskussioner kring hur allting var och är…Familjeöverhuvudet. Fick även stifta bekantskap med kolfilter och vattenrening, framförallt för att bli av med järnsmaken på vattnet. En idé från Joel som påminner mycket om annan vattenrening i hushållet. På vägen tillbaka visade Joel hur det såg ut för 4 månader sedan när de åkte motorcykel mellan byarna på den torrlagda flodbädden. Vi fick även se solnedgången från vattnet. En mäktig himmel med härliga färger blev det ocksåTillbaka på land och på väg till bilen. Härefter åkte vi till hotellet, nästan en timme bort, som låg där Brahmaputra och Padma (Ganges) går ihop och fortsätter söderut.
I morgon åker vi tillbaka till Manikganj för ytterligare en dag i området.
PS. Tyvärr fungerar det inte att ladda upp bilderna igår pga dåligt internet. Därför kommer inlägget först upp idag…
Mikael Lorin Photo 