25 sept – första dagen i fält

En intensiv dag. Började dagen ca 06:30. Inget vatten i handfat eller toalett, precis som sent i går kväll. Bra att det fanns en dunk vatten och en hink, så jag kunde skölja av mig. Åt frukost, tittade på en del vävarfåglar direkt utanför gästhuset.

Sedan åkte vi till Amref’s kontor i Pader, som låg på samma område som de lokala myndigheterna. Vi hade först möte på Amref’s kontor och sedan på distriktskontoret (en nödvändighet i det här området).

Tillbaka för snabb lunch innan besök på installationer i byar runt skolor, Lamincwida och Loborom. Som alltid intressanta besök, med både sång och dans, tal och rundvandringar. Lite synd att de föreberett så mycket och det bara finns begränsat med tid för besöken.

Blev väldigt sena hem. Det började regna, samt blev mörkt. Vägarna blir väldigt fort leriga, hala i och med regnet. Sen middag (väldigt väl- eller rättare sagt övergrillad get och kyckling). Alla rätt trötta efter en intensiv dag. Imorgon fortsätter vi med besöken.

Vävarfågel utanför gästhuset
Manuela från W4A Italien, samt Paola och Federica från Amref i Italien
Hajra Musaka, Amref’s Vattenkoordinator berättar om situationen i Pader
På distriktet talade bl.a. WASH-koordinatorn. Alla på distriktet verkade insatta och intresserade av vad som hände i området.
Första besöket efter lunch. En by som låg så pass nära skolan där man borrat och booster-tanken placerats. Många av byarna nära skolan har nu en tapp-kran dr de lätt kan fylla på sina vattendunkar
Rektorn på skolan i Lamincwida gick igenom vad som skett och hur det skötte allt som installerats hos dem via Amref
Vi passerad även en hälsoklinik som fått en booster-tank installerad
Skolan i Loborom, med sanitetsanläggningen i bankgrunden
Många från skolan men också från de närliggande byarna var med på besöket. Alla väldigt tacksamma
Skolflickorna hjälpte till med dans och sång.
Två tappställen fanns på skolan
Vi besökte även Cesar vid hans hus. Han var förlamad i benen, men var ändå lärare på skolan. Han hade nu fått en tappkran som var i miss mån handikappanpassad.
På vägen hem (ca 1.5 timmes körning) började det regna
Vi passerade många som fortfarande var ute. Vi såg ingen med regnkläder
Tycker det är fascinerande att det är så många som är ute och går i mörkret. Förstår inte hur de hittar och ser vart de ska gå någonstans. De har inte heller några reflexer.

Lämna en kommentar