Började dagen med att vi sjöng för Alice som fyllde 28 idag. Hon fick även några presenter. Även Laston fyllde år, 29, så vi sjöng för honom också. Sedan började dagen med ett recap-möte, ett tillfälle framförallt för Klara och Alice att berätta om vad de upplevt under veckan eftersom de åker tillbaka till Sverige i morgon. Både positivt och negativt att ta upp. Faktiskt väldigt bra med dessa möten och de behöver inte ta alltför lång tid i anspråk. Tog också en bild på hela gruppen som varit tillsammans nu under veckan. Efter mötet åkte alla utom Klara till Chilingulo för att träffa Mazunzo igen. Alice var inte med förra gången och Hans hade lite uppgifter åt honom. Jag gick runt lite mer i byn och pratade med några kvinnor som satt och gjorde iordning Kasawa som de skulle sälja (för att kunna köpa majs). Rätt så vanligt här där majsen är nästan det enda som de tycker om att äta. Lunch som vanligt på pizzerian och sedan ut till Njoloma för de festligheter där som de brukar ställa till med när vi är här. Inget undantag den här gången även om det var lite färre människor än sist, vilket berodde på en begravning i grannbyn där många från Njoloma deltog. Hur som helst blev det danser, sånger, drama i flera akter och tal. Tittade även till biblioteket. De hade också en del frågor till Hans om de leksaker han hade med sig förr året. Barnen samlade sig runt Bosse och Alice. Hemma igen efter solnedgången. Hade en överraskning med Alice så att vi åt buffé nere vid poolen och personalen hade även ordnat en tårta som de kom sjungande med. Väldigt trevlig kväll.
Det Torsdag den 7 sept, Kathebwe, Makoloma och invigning Chizu School
Började dagen med att vi skulle åka kl 6, men vår chaufför körde in i en stenpelare vid entrén som rasade (förväxlade gas och broms). Pelaren rasade åt sidan, men bilen var svår att fortsätta använda, så vi fick vänta en halvtimme innan den andra chauffören kom istället.
Åkte ut till Kathebwe där Bosse skulle följa en flicka, Jacqline, som gick i standard 6, under en dag eller del av. Blev kring hämtningen av vatten och jag var med ifall han ville ha lite filmsekvenser även från drönaren. Får se vad som går att använda. Här känner jag mig väldigt färsk. Tillbaka till frukost och sedan åkte vi tillsammans strax efter nio till kontoret.
Vi åkte ut till Makoloma där vi tittade på den reflect-cirkel som fått till stånd ett gemenskapshus för hela byn, där de kan samlas och diskutera olika saker och också ha gemensamma aktiviteter som typ dagis/fritids eller för ungdomar m.m. De visade oss runt i byn som drabbades hårt av översvämningarna för ett par år sedan. Byn ligger precis vid en av vattenflödena som rinner vidare mot Mulanje. De visade oss sina sockerrörsodlingar, den Vatten åt Alla-borrade brunnen från 2013 och den renoverade brunnen i projektet under 2016.
Lite tidigt till lunch (pizzerian) och invigningen i Chizu sköts fram någon timme på grund av en begravning i grannbyn, där gravfältet nära skolan skulle användas. Gick runt bland stånden på marknaden i Mulanje i mellantiden. Åkte sedan ut till Chizu school där det blev en härlig invigning och tillställning med både dans, sång, tal och drama. Väldigt lyckad dag (igen), men mnissade även solnedgången idag. Var dock rätt mulet, så det gjorde nog inget.
Onsdag den 6:e sept, lång dag
Startade med att åka ut till Chilingulo strax före kl 6 på morgonen. Klara följde med. Målet var att se om det gick att använda sig av brunnen som ett omslag till den boken vi håller på med. Konstaterade att det nog är bättre på eftermiddagen, då solen lyser i mer behagliga färger på berget. Enligt uppgift hämtar de vatten större delen av dagen. Gjorde också lite kort på Rose som area mechanic. Det kändes bättre. Tillbaka till lodgen där vi intog frukost tillsammans med de andra innan vi gav oss iväg allihop.
Vi åkte tillbaka till Chilingulo, stannade till vid bychefen, pratade med henne och tittade även på den hälsoklinik de hade även de upplevde den som alldeles för liten. De höll på med att väga barn och föra protokoll när vi var där. Åkte sedan upp och pratade en hel del med Rose om hennes lera, hennes cykel samt de verktyg hon alltid har med sig när hon servar en pump. Tog oss därefter vidare till Mazunzo för att titta på hans senaste uppfinningar och få lite fler bilder. Hans delade sedan ut en massa verktyg han hade tagit med sig. Mazunzo blev så överlycklig så att han till och med höll ett litet tacktal på engelska. Mycket ovanligt för honom. Därefter dags för lunch på vårt pizza-stället, Mulanje Pepper.
Eftermiddagen var dels en invigning i Nankhumwa. Klara fick klippa bandet och de hade förberett med mycket sång, dans, tal och till och med eldslukare. Även ett par pojkar i invigningsriter till vuxenlivet var där. Vi blev tvungna att på sätt och vis lämna mitt i festen för att hinna med en säljkampanjevent för energispisarna. Byn Mulatha var på besök i Kavalo och visade praktiskt, men också lite överdrivet, skillnader i vedanväning mellan det vanliga sättet och det med energispisarna. Innan det var det danser på olika sätt. Två polisklädda gjorde en väldigt rolig och väldigt intensiv dans till allas belåtenhet. Härligt. Många ville köpa och det kändes som ett väldigt lyckat event. Åkte tillbaka till lodgen när solen gick ner och det mörknade mer och mer. Några från ADRA fick sitta på flaket och hålla koll så att inte högtalarna ramlade ner.
I Mulanje i Malawi igen
Jag kom till Malawi i söndags eftermiddag tillsammans med resten av den svenska koordineringsgruppen till Peter Wallenberg WASH Projec (PWWP)t. Startade som vi brukar. Lugn söndag kväll i Blantyre. Måndag morgon hade jag i princip ingen röst, men klarade ändå av start-up-möte måndag morgon, fixa pengar och annat praktiskt innan vi åkte vidare till Mulanje. Kändes ovanligt kallt och de dukade kvällsmaten för oss inne, då regnskurar hade kommit under eftermiddagen och det var allmänt rätt kallt. Fick en tidig men trevlig avslutning på dagen, alla var rätt trötta och jag kände av min hosta en hel del. La mig tidigt och sov rätt bra. Tog en hel del honung som vi införskaffat i Blantyre, med förhoppning om att rösten skulle vara betydligt bättre redan imorgon tisdag.
Vaknade efter att det hade regnat mycket både kvällen innan och under natten. Nu verkade dock regnet som bortblåst och vädret hade klarnat markant. 24 grader idag (kallt för perioden) utlovades. Startade på kontoret som vanligt, men inget möte utan åkte direkt till en ny brunn i en sub-by till Kampala som hette Chilowa. Det berättade vilken skillnad det inneburit att få vatten och hur närliggande köksodlingar tagit fart. Ett blint par spelade trummor och gitarr, medan några av barnen skrattade och dansade framör dem. Kvinnan hämtade med hjälp av en ledsagare vatten och bar dessutom hinken på huvudet när de gick därifrån. De hade stor hjälp av sina barn, hur de klarat situationen tidigare och innan de fick barn är svårt att förstå. Gick sedan ned till stället där de hämtat vatten tidigare och där fortfarande några från grannbyn hämtar vatten emellanåt. De har haft stor problem med vattenrelaterade sjukdomar från detta ställe vilket inte var svårt att förstå. Åkte sedan upp till Kampala där vi tittade till den brunn som Bo invigde 2014 och som var den första brunnen i byn inklusive de två sub-byarna. De berättade hur de valt och hur de tillsammans bestämt vart den första brunnen skulle placeras.
Passerade även Sapuwa för ett kort besök hos bl.a. Lucy innan vi åkte för lunch på Hupawani. Pizzerian är ju stängd tisdagar. Vi har tre bilar, varav två inhyra samt Collins som kör ADRAs projektbil för området.
Eftermiddagen åkte vi ut til Chizu och den skola som håller på att byggas med medel från någon av Wallenbergs stiftelser. Roligt att se hur arbetet framskride och hur de gör tegelstenarna även med betonginblandning. Här blev också det första skarpa provet med drönare i Afrika. Bilderna behöver dock redigeras en del för att bli riktigt bra, men det får jag göra hemma. Klara och Alice fick göra var sina tegelstenar med namn och vi träffade även några barn som skulle börja gå i den nya skolan när den är helt klar. Alla är fantastiskt glada för det som sker just nu. Åter till Kara O’Mula strax efter att solen gått ned. Fick ändå en härlig himmel och mat i trädgården. Dock var det klart kyligare än vanligt och tröjan behövdes verkligen. Blir en ny spännande dag i morgon.
Sarek 2017
Länge har jag önskat att komma tillbaka till Sarek någongång. Senast jag var där var längesedan, hela 29 år, men nu har det blivit av igen. Äntligen har jag fått vandra i Rapadalen och uppleva centrala delar av Sarek, här kommer en liten, men ändå rätt lång, sammanfattning.
Måndag 7 augusti
Jag och Karin startade från Ritsem/Änonjálmme på kvällen då vi åkt nattåg, kommit med bussen från Gällivare och åkt över sjön ovanför Suorvadammen. Passerade Akkastugorna längs Padjelantaleden och gick några kilometer till över den första bron för att sedan hitta en tältplats. Faktiskt rätt många platser att tillgå, alla så här års med mycket mygg. Intog kvällsmaten utanför tälten men med myggmedel, keps och mygghatt. Fungerade faktiskt oerhört bra. Somnade gått till bruset av vattnet från den starkt brusande Vuojatädno, med sikt på Akkamasivet och dess Västtoppar.






Tisdag 8 augusti.
Vi började med frukost och lätt vandring längs Padjelantaleden ända till broarna vid tre-parks-mötet. Här möts de tre nationalparkerna Padjelanta, Sarek och Stora Sjöfallets. Vi tog avsked från Padjelantaleden och vek in mot Sarek och stigen mot Ruohtesvágge. Tog lunch (varma koppen) strax efter att vi lämnat Padjelantaleden. Uppmot Sarek fanns det mestadels en stig att följa, men vid något ställe tog vi en djurstig istället, hamnade lite högt och fick gå mer upp och ned samt genom en del vide, dock inget besvärligt. Missade därför den förfallna Kisuriskåtan, gick direkt mot Nijákjågåsj istället. Såg emellanåt ett av paren från båten, Wuppertal-paret, som vi träffade flera gånger senare. De skulle gå i Sarek i 18 dagar och hade betydligt tyngre packning än vi. Mina 18.5kg + 1.8kg kameraväska och Karins 15.5 kg mot 27 resp. 23kg. Vi rundade Gisuris och slog läger direkt efter första jåkken som gick ned i Nijáksgågåsj mitt emot Niják, med en härlig utsikt både mot Áhkká- och Ruothesmassivet. Härligt gräsplatå för tältet, men även här väldigt mycket mygg.







Onsdag den 9 augusti
Molnen ligger lågt idag. Regnat stora delar av natten. Inte mycket till sikt och jag som önskat att se Ruothesvágge i hela sin skrud. Så är livet, man får inte allt. Eftersom vädret inte ändrade sig så mycket gjorde vi en kort dag och vandrade i stort sett bara halva dagen. Vi ville ge dalen en extra chans att presentera sig för oss. På morgonen pratade jag med en person som vadade över jokken som vi passerat kvällen innan, i lätta vadarbyxor som han drog över kängorna. Det visade sig att han lämnat sin grupp för att ta sig hemåt då hans mamma blivit dålig. Dock var han på väg åt fel håll, vilket tog ett tag att övertyga honom om. Kompassens riktning blev tillslut det som övertygade honom. Dagen innebar också de första två vaden. Det första och kortare i en jokk från Låvdaktjåhkå. Lunchen intogs strax efter renvaktarstugan och det andra vadet över Smájlájåhkå gjordes ungefär där stigen på kartan passerar den. Vi valde samma ställe som de tre andra personerna som vi såg på andra sidan och som vadade medan vi kollade vart vi tyckte det var bäst att passera. Då vi kommit över såg vi ett av paren från båten, Uppsala-paret som natten innan slagit läger i närheten av Tony. Vi satte upp tältet strax efter vadet för att ge dalen ytterligare en chans att visa sig, därav mindre vandring idag.






Torsdag den 10 augusti
Molnen ligger fortfarande lågt, men ger emellanåt lite mer blick på bergen. Häftiga ljusspel, men ändå en dal att försöka återkomma till vid tillfälle. Lättgången mark. Träffade på renar och Anders, nästan 70 år, som gick med en av de första ryggsäckarna med ram som togs fram av Åke Nordin på Fjällräven. Träram. Även mycket av hans andra utrustning var från den tiden. Häftigt. Fortsatte ned mot Mikkastugan. Tog lunch strax innan. Väl framme vid husen utnyttjade vi dasset. Fler personer kom också hit, då de tänkt att luncha här. Två kvinnor från andra hållet kom och undrade om vi hade en kikare. De hade uppfattat att någon ropade/skrek och ev hade skrivit SOS i snön, vilket visade sig stämma. Slutade med att vi larmade fjällräddningen från nödtelefonen i Skarja/Mikkastugan. Eftersom de andra ändå skulle vara kvar för en paus, fortsatte Karin och jag över bron och vidare mot Rapadalen. Helikoptern kom ett par timmar efter vi larmat. Läste på svt.se att personerna hade fastnat mellan två vad och inte kunde ta sig vidare. Vadade Máhtujågåsh, men kunde passera Tjåggnårisjåhkå på en snöbrygga. Var tveksamma i början, men några andra gick över efter att dels pratat med en guide som gått över med en grupp tidigare, dels undersökt den själva. Slog upp tältet strax efter och fick senare sällskap av en grupp av tre killar från Stockholm (som vi träffat på båten samt vid Mikkastugan), samt Wuppertal-paret.

Fredag 11 augusti
Gav oss iväg tidigare än de andra, som tog en lugn start denna morgon. Eftersom vi såg att vädret var rätt så bra, ville vi snabba på och se till att vi kunde ta oss upp i Snávvávágge utan bekymmer med dålig sikt och blött väder, då denna kan vara besvärlig och rent utav lite farlig. Tog en lite avstickare på sluttningen mot Bielatjåhkkå för att få en blick mot Bierikjávrre, den turkosa sjön och berget Bierikbakte. Tog lunch innan den branta passagen upp i Snávvávágge, klättrade upp och ned längs stigen. Kändes skönt att ta den uppåt istället för nedåt. Uppe i dalen var det en helt annan och kargare miljö men fortfarande lättgånget. Rastade i vindskydd av några stora stenar samtidigt som det kom en regnskur. Molnen drog in mer och mer, men aldrig så lågt att det påverkade navigeringen. Funderade ett tag på att tälta så att vi kunde gå upp på platån Låddebakte och titta ned på Rovdjurstorget, men valde tillslut att gå neråt ifall att molnen skulle ligga lägre i morgon. Träffade på tre äldre personer vid vadet över Jilátjåhkå som vi funderade på vad de hade där att göra. Oansvarigt och dumt. Mannen i sällskapet hade dragit med två kvinnor och fick hjälpa dem över vadet, samt att bära över deras packning. Fem gånger gick han vadet och var enligt honom själv ”skitblöt”. Det tog lång tid för dem uppför berget, men han hade ju gått här förut och visste vad som väntade. Omöjlig att övertyga om något annat. Funderade mycket hela kvällen över dem. Tittade även i kikare mot Rovsjurstorget, där vi såg två älgar (en med många taggar i hornen) som åt av klövväxterna i vattnet.








Lördag 12 augusti
Såg på nytt några älgar vid Rovdjustorget i kikaren, men bara älgkossor. Ändå mäktiga och stora djur. Hade dock inget stort teleobjektiv med mig så det blev inga bilder. Packade ihop och gav oss iväg ned mot Rapadalen. Letade efter stigen på fel ställe och förlorade 40-45 minuter på detta. Visade sig att stigen gick 15 meter från tältet längs en stig jag trodde bara ledde ned till för att hämta vatten i jåkken. Skönt att gå stigen i björskogen, hade blivit besvärligt annars. Hittade med lite tur den stig som går precis längs Ráhpaädno. Fantastiskt vandring. Helikopter gick förbi ovanför. Hämtade de tre pensionärerna vi såg dagen innan. Skönt att vi inte behöver oroa sig mer om dem. I tidningen stod det senare att de inte var skadade, bara trötta. De fick betala dyrt för transport till Kvikkjokk. Såg också spår av lo längs vattnet. Längre ned blev det en del vad eftersom en del sjöar mynnade ut i älven med tre meter breda, knädjupa passager. Blev lite av och på med sandalerna några gånger. Tog lunch längs älven och tog oss på ett rätt bra ställe över till stigen i skogen längre in, innan det blev alltför sankt. Vadade Alep Vássjájågåsj och ved sedan av längs jåkken för att gå höga vägen. Letade bra tältplats runt 850-900 meters nivån och hittade tillslut ett ställe där det även fanns vatten i närheten. Annars svårt att tälta här. Fantastisk utsikt, men rätt blåsigt och kallt.







Söndag 13 augusti
Ljuset varierade en hel del på morgonen. Vi låg lite längre idag och lät solen börja värma tältet lite innan vi gick upp. Försökte hålla oss på ca 1040möh större delen av dagen vilket visade sig lyckat. Blev faktiskt väldigt lätt och enkelt att vada Lulep Vássjájågåsj, hade räknat med betydligt mer svårigheter här. Buovdajågåsj och ytterligare en jåkk passerades på stora snölegor som tänkte in bägge sidorna. Tog lunchen efter ha passerat Buovdajågåsj. Häftig utsikt över snölegan längre ned i dalen. Enkelt att navigera mellan topparna idag, så vi gick mellan höjderna 1078 och 1214 (Suorkitjåhkkå) utan risk för att hamna/fastna vid branten kring Ridok. Tog lite mer höjd, ca 1080 för att gå över Nammásjjåkhka. Ganska jobbig ned och uppfart. Kunde också ha tagit den ytterligare längre upp med lättare ned och uppstigning. Fortsatte sedan på hyllan ved 1110m på Gierdogiesjtjåhkkå (1342) innan vi tog oss på skrå ned i blocket till platån mellan 1342 och Bassoajvve. Hittade en bra tältplats där många tältat före oss. Träffade också tre ungdomar som var ute för att känna på lite av Sarek ett par dagar innan de skulle återvända till Aktse.








Måndag 14 augusti
Lite sämre väder idag, men vi orkade inte gå upp mot Skierfe igår. Packade ihop våra saker och gick upp mot Skierfe. Trots stigningen och ryggsäckar kändes det inte så jobbigt. Gick lite högre än platån innan branten upp. Ryggsäckarna fick hänga med till toppen där vi tog en fika i skydd från den kalla och rätt kraftiga vinden. På vägen ned mötte vi de första som kom från Aktse-hållet, en del på dagsturer, andra som mellanstopp innan de skulle vidare längs den höga vägen, varifrån vi hade kommit. Fyllde på våra vattenflaskor och gick ända till nio-stenen där vi tog lunch med det vattnet vi hade med oss. Dålig tillgång på vatten på denna del. Kunde först fylla dem igen lite mer än halvvägs på Kungsleden mot Svijnne. Vid nio-stenen pratade vi lite med några tyskar och om vilka personer man mötte i fjällen. Definitivt inga fransmän och italienare kom vi fram till. Dock tog det mindre än fem minuter efter det så dök det upp 26 flickscouter från Paris. Några vi de kommande dagarna stötte på flera gånger. Eftermiddagen gick vi längs Kungsleden hela vägen till Svijnne eftersom vi inte hittade någon riktigt bra plats att tälta på och inte hade lust att gå upp till det gamla lapplägret i Nunjes. När vi ringde för att boka båttransporten morgonen efter fick vi höra att flickscouterna också skulle över då.









Tisdag 15 augusti
Frukost, packa ihop tältet och ta oss till bryggan. Två båtar som skulle hämta upp nästan 30 personer. De fick åka i flera omgångar. Vi åkte tillsammans med fyra av flickscouterna. Kändes annars som en rätt melankoliskt dag. Vi har lämnat Sarek för den här gången efter många härliga upplevelser och vyer. Nu var det mest transport, men fortfarande fin även om vyerna inte längre var så häftiga. 19 kilometer till Saltoluokta känns också i benen. Tog lunch med utsikt över vad som såg ut att vara en ingång till Bergakungens sal. Lång platå med små höjdförändringar innan det bar ned mot fjällanläggningen. Lång bit i skogen sista kilometern kändes det som. Hittade en bra tältplats strax ovanför landningsplatsen för helikoptern. Imorgon tar vi får reservdag innan det bär av hemåt igen. Mer myggor igen och mygghattarna kom väl till användning. Hade en oerhört vacker solnedgång.





Onsdag 16 augusti – Torsdag 17 augusti.
Reservdagar. Låg lite längre i tältet på morgonen på onsdagen. Frukost som vanligt. Packade en lätt ryggsäck och gick till Bietsjávrre och samelägret där för att få lite rökt röding, glödkaka och kaffe som lunch. Rätt mycket uppför i början och efter passet lätt ned till lägret. Tillbaka samma väg. Tittade även runt lite runt Saltoluokta. Åt middag på fjällhotellet på kvällen. Torsdagen åt vi frukost på hotellet (och lunch). Tittade runt i omgivningen, besökte kyrkkåtan och packade ihop våra saker. Tog båten över på eftermiddag och fortsatt med buss och tåg hemåt igen.
Sammanfattning.
10 tältnätter. 11 – 12 vad med sandaler. Tre passager på snöbryggor. Helt underbara dagar. Kommer gärna tillbaka!
Sista dagen i Mulanje
Sista dagen ute i fält. I morgon åker jag hemåt igen. Började dagen med frukost. En stor mängd afrikaner (som redan var här i går kväll och tog det mesta av alla platser) var i full fart även nu på morgonen. Måste nog äta tidigare i morgon bitti. Satt utan vanligt bort, men med ett lite sidobord, med fin utsikt. På rummet efter frukost drog även elaggregatet igång. Faktiskt första gången elavbrott sedan jag kom hit, vilket är ovanligt.
Började på ADRAs kontor med en att gå igenom hur perioden här har varit, för- och nackdelar. Även ADRA har införskattat ett elaggregat för att underlätta arbetet då det tidigare varit väldigt mycket problem med avbrott. Sedan de splittrat ansvarigt bolag i två har det faktiskt fungerat betydligt bättre. Får se om det fortsätter så även i höst.
Åkte efter mötet med Laston ut till Makoloma och var med på ett reflektmöte som handlade om deras samlingslokal. De diskuterade detta via ett ”problemträd”. De hade även upp ämnet om en bro över till andra sidan byn, som hade svårt att komma åt de två vattenpunkterna som nu finns i byn. En borrad (2013) och en rehabiliterad (2016). De tog oss sedan runt till de olika platserna i byn, bl.a. samlingslokalen som var halvfärdig och ned till floden där de planterat träd och sockerrör för att minska erosionen. Avslutade med de två handpumparna. Mycket glädje till det som gjorts och alla är så tacksamma.
Lunch på Mulanje pepper (som vanligt). Tittade även upp på infocenter en liten stund.
Eftermiddagen åkte vi och tittade vart det nya hålet blivit i Mulanje, träffade ett par från vattenkommittén och åkte sedan vidare till Lucy, där vi gav henne en av de tvålarna vi skaffade i Phalombe för att testa på hennes barn som fortfarande har en del hudproblem. Hon är alltid så tacksam när vi kommer.
När vi åkte hemåt passerade vi en hel del vägbyggen. Fler vägar är på väg att asfalteras här, får se om de är klara med det när vi kommer nästa gång. Vissa platser längs vägen där det är marknad blir emellanåt blockerade av alla minibussar som släpper av och tar upp folk. Avslutade med solnedgång på Kara O’Mula med den sista Kuche-Kuche för den här gången. Ingen uppdatering i morgon. Då sitter jag på flyget norrut igen. Blir skönt att komma hem.
Phalombe och dansgrupp i Kampala
Idag åkte vi till ett annat distrikt, till Phalombe, som ligger norr om Mulanjemassivet. Där skulle vi titta på tvåltillverkning som görs i ett annat WASH-projekt som drivs av United Purpose och är finansierat av Australiens Aid. Kort möte på kontoret eftersom vi hade begränsat med tid och det var en timmes resa till byn. Det var i alla fall väldigt intressant. Man har ett område där man planterar ett träd som heter Jatropha, vilket kan placeras i risfält eller annat. Man använder sig av bönan, som tillreds och pressas så att man får ut olja. Detta blandar man med vatten och kaustiksoda. Slutligen har man en två som är billig att göra och dessutom ska vara bra för hudproblem, vilket är rätt vanligt här. Förhoppningen är att någon av byarna i vårt projekt ska ta till sig idén och skapa en inkomstgenererande aktivitet (IGA). Plantor finns att köpa i den byn vi besökte.
Vi fick lite drickyoghurt, kex och vatten av dem på resan ut och det fick bli får lunch. Passerade Likhubula på vägen tillbaka och de var ute och plockade te på fälten. Köpte lite bananer i Mulanje innan vi åkte vidare till Kampala och ett drama. Denna gång handlade det inte om latriner, hygien och handtvätt utan om HIV/Aids. Jag tror det var samma grupp som tidigare, men jag saknade ”skelettet”, som kom utspringande vid ett tillfälle. Slutade med allmän dans så att dammet rykte.
Verkade i alla fall uppskattat av de som tittade på det. Får se om man lyckas få ned trenden med ökat antal personer med HIV/Aids. I en del andra områden har det börjat minska, men i Mulanje ökar det däremot. Tillbaka till lodgen strax efter solnedgång. I morgon blir det sista dagen i fält.






































































































































































