Bosse och jag träffades på Örebro C för att ta tåget till Arlanda. Platser på ovanvåningen. Trevligt men lite bökigt att få upp/ ned de 22-23kg tunga väskorna. Byte till buss i Bålsta. Lite regn och snålblåst. Kallt. Inte en föraning om de 30+ graderna som väntar i södra Malawi.

Väl framme på Arlanda var vi för tidiga. Ethiopian som i princip bara har en flight om dagen hade inte öppnat för incheckning än. Blev en stund med kaffe på ovanvåningen.

Checkade in våra väskor på business (”=kul med guldkort”) och tog oss till loungen där vi tog oss lite mat medan vi väntade på Hans och Per. De kom någon halvtimme efter oss. Det var roligt att träffas, alla upprymda över vad som skett och med stora förväntningar på resa.

Planet till Addis blev en dreamliner vilket är ett väldigt skönt plan. Dock hade vi en mamma med barn två rader framför, men han var efter ett tag rätt så tyst. Värre var det med familjen bakom som hade två barn. Mamman satt vid gången och barnen i mitten samt fönstret. De kunde då också slå varandra varpå gallskrik uppstod. Hade nog själv satt mig i mitten istället, men alla tänker ju inte som jag. Förstod Hans kommentar att nästa gång blir det nog business i alla fall. Var dock relativt lugnt från Rom mot Addis, så några timmars sömn blev det i alla fall.

Loungen på Addis var ingen hit, hade nästa hellre satt mig på en restaurang utanför och tagit någon juice eller så. Måste prova Amstel Beer på vägen hem som fanns i reklamblad. Såg gott ut.
Väldigt fullt plan från Addis mot Blantyre (via Lilongwe). Får se hur många som går av där. Ungefär hälften gick av, men inte mamman och barnet (ny konstellation sedan Addis) som tog över konserten från den andra flighten från Arlanda/Rom. En del kan verkligen skrika så det skär emellanåt. Alla av oss var rätt trötta på alla skärande ljud vi upplevt sista dygnet.

Effektiviteten på flygplatsen lyste med sin frånvaro. Först skulle man till ett assistans bås där visumet utfärdades. Vi stod i vägen för många som var klara och skulle ut. Efter långa tider skulle vi sedan tillbaka och ställa oss i den ordinarie kön, där man skulle ta fingeravtryck mm. Mötte på vägen dit de som skulle ut samt att vi fick tränga oss igenom den långa kön som skulle ha sitt visum. Trångt och ogenomtänkt. Kan nog inte komma på en mer ineffektiv metod själv.

Alla oss kom ut rätt tidigt från planet så vi fick det ändå rätt smidigt. Prioritet på väskorna hade ingen betydelse här. Undrar hur länge de som var sist fick stå och vänta?

Blev i alla fall hämtade av vår chaufför som vi ska ha under perioden, Charles. Trångt och bökigt att komma ut, vilket inte blev bättre av att många var på väg till flygplatsen för något musikevenemang. Massor av ungdomar, öl och bilar. Skönt att inte behöva vara där när det blir mörkt. Nog inget ställe för vita personer då.

Kom till ett litet hotell med rum i stugor eftersom det vanliga hotellet var fullbokat. Vilade någon timme innan vi gick och käkade och pratade om morgondagen och annat. Fick också personliga och likartade band som vi ska ha på oss så att vi kan se vilka som är här tillsammans. Bosse och hans fru hade pysslat själva. Tidigt sänggående.

  

Vi blev hämtade på hotellet och åkte iväg till kontoret. Vissa ändringar pga att ett av Lydias barn hade blivit sjukt och de hade åkt in till sjukhuset. Grace tog hand om oss, men det blev lote fixande innan vi kunde konma iväg. Idag besökte vi några personer som fått hjälp att komma ifrån barnarbete. Har glömt de flesta av namnen just nu men andra har skrivit upp den så att vi kan få det rätt längre fram då vi redovisar allt. 

Först till en frisörsalong i ett av de fattigare områdena där 17 personer tränades upp att bli frisörer. Mycket träning på dockor, men de fick även prova på varandra. De gjorde även en del flätor på Anna. Sedan till en indisk firma med drygt 200 anställda som jobbade med att borra efter vatten. De hade elva enheter som kunde borra efter vatten över hela Uganda. Här jobbade Dennis, en föräldralös pojke som slutat i skolan för att jobba i ett stenbrott där ”ingen människa borde få arbeta”, enligt vad han sa. Hann hade hittats av KAFOC och de hade hjälpt honom med en mekanisk utbildning. Efter examen hade han nu jobbat 6 månader på den här firman. Besökte sedan en kvinna, Rose, som sålde filtar och plastsandaler/flipflops på den lokala marknaden Nakawa.

Åt sedan en väldigt bastant lunch innan vi åkte till ett utbildningcenter för olika yrken. Frisörer, sömnad, konstruktion, bilmekaniker och svetsverkstad samt möbelsnickare. Childfund bidrar med ett antal ungdomar som fått möjligheten att gå den 9 månader långa utbildningen. I april är det examination och de har tidigare inte haft några problem med att få dem godkända. De verkade väldigt bra och fick träna mycket. Ibland sålde de även mot kunder och kunde på det sättet få lite mer intäkter till verksamheten. 

Träffade till sist en riktig entrepenör, en kvinna med fem barn. Hennes man dog tidigt och hon hade själv försörjt alla barnen genom att börja sy examinationsdräkter för universtetsstudenter. Hennes barn deltog också i verksamheten som sköttes hemifrån. Hon hade till och med sålt dräkter till andra länder. Hon var full av tacksamhet mot ChildFund, hade många nya ideer och var väldigt entusiastiskt. Väldigt roligt slutbesök på det fantastiska program som de satt ihop för oss här nere. Ska avsluta kvällen med en middag här på hotellet med övriga svenskar innan våra vägar skiljs åt igen. Några bilder från dagen. 



En liten marknadsplats nära vårt första stopp vid frisörsalongen



Hon som nu sluppit ifrån barnarbete och nu tränas till att bli frisör



Några tillsammans gjorde även lite afrikanska flätor på Anna



Här fanns även en vattenstation som man hämta vatten med ett typ kontantkort. 



Vi träffade den indiska chefen som bott i Uganda sedan 1998 och drivit en borrningsfirma för vatten. Fick inte ta några kort på området. 



Dennis som är föräldralös och via Barnfondens projekt fått en ny chans i livet. 



Rose (t.h.) på Nakawa market tillsammans med Grace  från KAFOC. Alla filtar och sandaler måste flyttas mellan ett lager och hennes plats varje dag. Hon jobbar ca 10 timmar om dagen 6 dagar i veckan. Har sex barn att ta hand om dessutom. 

Här följer några bilder från utbildningscentret:













De gör ett fantastiskt jobb här. 



Catherine visar Ulla hennes bokföring för verksamheten med examinationskläderna. 



Hennes andra dotter hjälper till att sy. Alla fem flickor hjälper till i verksamheten som går bra. 



Idag har vi besökt utkanterna av Kampala och framförallt den sydöstra delen där många av de fattigare bor. Här arbetar Childfund med den lokala organisationen KAFOC, förklaring i titeln. Vi besökte två skolor som dels fått skolbänkar, men även vattenfilter bestående av en behållare och rening med bla granitsand. Väldigt intressant, men kanske behöver hitta en lösning med större tankar än de som man har idag som är mer anpassade för ett hushåll. Vi besökte även ett av de 354 hem som hade denna form av rening. 

Efter lunch besökte vi två kvinnliga entrepenörer som fått möjlighet till att låna pengar via en typ av microlån. De tio som vi hjälp i första hand driver nu egna affärsverksamheter men samlar även på en bank där de lånar ut till andra. Har än så länge fungerat väldigt bra och vi fick även möjlighet att träffa gruppen som driver detta med stöd och uppmuntran från KAFOC. 

En intressant dag med många intryck. I morgon ska vi få se hur Barnfonden här i Uganda tillsammans med lokala samarbetspartner jobbar mot barnarbete i stenbrott och försöker få dem tillbaka till skolan.

Lite av dagens bilder:



Lydia från KAFOC går igenom dagens program



Första skolan som låg precis vid fängelseområdet. En del av barnen hade föräldrar i fängeslet, men de allra flesta av dem kom utifrån. Totalt mer än 1700 elever. Ulla hälsar på några av dem.



Många av barnen som var på rast samlades runt alla, här Anna. 



Rektorn hälsade oss välkomna och berättade om hur tacksamma de var, men även om de problem som finns.



Vi besökte fler klassrum. Många elever per klass och trångt i klassrummen.



Väldig disciplin och gemsamma ramsor och klappningar med mera. Här gör de ”give them a flower” sittande. Den kunde också vara stående. 



Rektorn på skola nummer två, som var ny och skulle bara vara där en period. Här jobbade de mycket med att fokusera på hur man ska vara mot varandra och vilken viktig roll som kvinnor har i samhället. 



Första välkomsthäsningen bland flera vi såg.



Även här besökte vi några av klassrummen. 



I de fattigare delarna besökte vi bla ett hem som nu har ett vattenfilter till familjen. De bodde precis vid det kommunala tappstället som oftast fungerade och om man kunde betala. Dock inte så rent för att dricka så filtrena behövs. 



Fick även följa med in och se den på plats. Det vat trångt och jag undrar hur alla fem i familjen fick plats. 

Dags för lunch och vi tar oss tillbaka till bilen. 

Första kvinnliga entrepenören som vi besökte. Inte vete i säckarna utan träkol som hon sålde. Leverans av säckar var tredje vecka. 



De flesta här använder träkol för att laga mat och värma vatten. 



Affären går bra och dottern som här hjälper till hoppas få råd att gå en utbildning inom klädmode och design.



Den andra kvinnan vi besökte sålde rökt fisk. Även hennes affärer gick bra.  Så bra att hon nu sålde på fler ställen och hade anställt några som hjälper henne att sälja. Hon var också ordförande för gruppen av kvinnorna som driver microlån till andra som behöver låna. 



En av de anställda som sålde rökt fisk i ett av stånden.

Kvinnorna träffar oss och berättar om verksamheten. Lånetid 3 månader. Ränta på lånet tas också in. Har än så länge fungerar utan några större problem. De är mycket ansvarstagande. 



En intensiv dag. Började med möten på Masindi Child Development Federation, en samarbetsorganisation med Childfund Uganda. Fortsatte med att träffa de lokala myndigheterna där de även höll på med att skruva ihop indiska cyklar till alla lärare, och som hade skänkts av Unicef.

Fortsatte därefter ut på landsbyden till två skolor där man hade fått vatten i juni resp juli 2014. Alla lovordade vattnet och de hade olika sånger, de spelade upp en sketch, samt hade skrivit poem till oss. Såå intressant att se vad rent vatten betyder och hur viktigt det är för all form av utveckling. Sen lunch innan vi åkte ut till två byar som fått sina brunnar från 90-talet renoverade, den ena var grävd och den andra var borrad. Bägge hade fått problem med rören vilka behövdes bytas ut. I den sista byn tog de emot oss med dans och tal, samt mat. Häftigt och mycket minnesvärt. Det görs ett väldigt bra arbete bland befolkningen här i Uganda. 

Kom iväg sent mot Kampala, men kom dit strax före nio på kvällen. 

Några av de 1000+ bilderna som blivit dagens skörd:



Michael går igenom organisationen och dagens upplägg



Indiska cyklar son skruvas ihop. Endast herrcyklar står till buds…



Flickor från en klass hämtar vatten i brunnen på första skolan vi besökte



Även familjer boende nära skolan kunde hämta vatten härifrån



Några elever spelar upp en pjäs om vattnet de hade då och nu



Många intresserade får stå och vänta utanför och se vad som händer



Besök vid den andra skolan i Diika



Rektorn hade bara varit på plats en månad men pratade mycket om hur vattnet förändrat närvaron i klasserna, vilket också inneburit en del problem med alltför stora klasser som nu kunde ha mer än 200 elever per klass



Första bybesöket efter sen lunch. Vattendunkarna uppradade i väntan på att brunnen skulle öppna eftermiddagspasset (15:00-19:00) för dagen



Första som hämtat vatten på väg hemåt igen



Välkomnande med dans ner till handpumpen i sista byn för dagen



Mycket dans och sång



Ansvarig för vattenkommittén berättar om vad som gjorts och hur den sköts och underhålls



En av byinvånarna, Wiki, berättar om vad vattnet betytt för byn



Mer dans innan vi var tvungna att åka mot Kampala igen. Ulla och Anna deltar i glädjen



slutsången: ”Hej då. Kanske vi ses igen…”



Gruppkort på de som var på plats i Masindikontoret innan vi åkte. 

Checkade ut från hotellet och åkte till Barnfondens huvudkontor i Kampala för att träffa människor och gå igenom programmet lite mer. Det är jag och Ulla från Vatten åt Alla samt Karin från Barnfondens styrelse i Sverige samt hennes två döttrar. Dock hade en av dem blivit sjuk och följde inte med upp till Kiryandongo. Förvånansvärt bra väg upp mot Gulu, det vara bara på slutet som man arbetade med förbättringar av den. Checkade in på ett trevligt litet hotell, åt lunch och åkte sedan för att titta på deras ”Safe motherhood” projekt och de utbildningar de genomför samt hur de delar ut ett kit i samband med förlossningar både för barnets och moderns säkerhet. Besökte den utbildning som de hade med lärare och en del familjer. Idag arbetade man med hur man kunde göra enkla och hygieniska bindor med enkla medel. Detta eftersom de flesta inte har råd med att köpa. Flera där som vi kanske kommer att träffa i morgon då vi ska titta på vad som gjorts och pågår i vårt vattenprojekt. Blir en intensiv dag. 

Några av dagens bilder:



Moses berättar om hur ChildFund Association i Uganda fungerar



Många behållare som ska fyllas med vatten



Paketen som delas ut i samband med förlossningen



Här tränas lärare och andra. De ska sedan lära vidare i sin tur.



Barnen vill gärna bli fotograferade



Här är huvudbyggnaden på hotellet



Vattenpump längs vägen



Efter 23 timmars resa kom vi (jag och vår kassör Ulla Riis) fram till hotellet. Vilade en stund och åkte sedan till ett center där vi hämtade lite pengar och åt en del innan vi åkte tillbaka till hotellet. Blir tidig kväll och i morgon börjar självs programmet med Barnfonden. 

Bönerummet på flygplatsen i Addis Abbeba kändes lite malplacerad:



Köpcentret med även lite vattenbassänger med fiskar:





Lite trevliga blommor på hotellets balkong:



Blir en spännande och säkert lång dag i morgon. 

Nu är det snart dags att ut och resa igen. Åker till Uganda på lördag för att titta på det projekt som Vatten åt Alla har med Barnfonden (www.barnfonden.se). Ska både bli roligt och intressant. Vet just nu bara inte när jag ska hinna planera och packa… Ordnar sig nog på något sätt.