En intensiv dag. Började dagen ca 06:30. Inget vatten i handfat eller toalett, precis som sent i går kväll. Bra att det fanns en dunk vatten och en hink, så jag kunde skölja av mig. Åt frukost, tittade på en del vävarfåglar direkt utanför gästhuset.
Sedan åkte vi till Amref’s kontor i Pader, som låg på samma område som de lokala myndigheterna. Vi hade först möte på Amref’s kontor och sedan på distriktskontoret (en nödvändighet i det här området).
Tillbaka för snabb lunch innan besök på installationer i byar runt skolor, Lamincwida och Loborom. Som alltid intressanta besök, med både sång och dans, tal och rundvandringar. Lite synd att de föreberett så mycket och det bara finns begränsat med tid för besöken.
Blev väldigt sena hem. Det började regna, samt blev mörkt. Vägarna blir väldigt fort leriga, hala i och med regnet. Sen middag (väldigt väl- eller rättare sagt övergrillad get och kyckling). Alla rätt trötta efter en intensiv dag. Imorgon fortsätter vi med besöken.
Vävarfågel utanför gästhusetManuela från W4A Italien, samt Paola och Federica från Amref i ItalienHajra Musaka, Amref’s Vattenkoordinator berättar om situationen i PaderPå distriktet talade bl.a. WASH-koordinatorn. Alla på distriktet verkade insatta och intresserade av vad som hände i området.Första besöket efter lunch. En by som låg så pass nära skolan där man borrat och booster-tanken placerats. Många av byarna nära skolan har nu en tapp-kran dr de lätt kan fylla på sina vattendunkarRektorn på skolan i Lamincwida gick igenom vad som skett och hur det skötte allt som installerats hos dem via AmrefVi passerad även en hälsoklinik som fått en booster-tank installeradSkolan i Loborom, med sanitetsanläggningen i bankgrundenMånga från skolan men också från de närliggande byarna var med på besöket. Alla väldigt tacksammaSkolflickorna hjälpte till med dans och sång. Två tappställen fanns på skolanVi besökte även Cesar vid hans hus. Han var förlamad i benen, men var ändå lärare på skolan. Han hade nu fått en tappkran som var i miss mån handikappanpassad.På vägen hem (ca 1.5 timmes körning) började det regnaVi passerade många som fortfarande var ute. Vi såg ingen med regnkläderTycker det är fascinerande att det är så många som är ute och går i mörkret. Förstår inte hur de hittar och ser vart de ska gå någonstans. De har inte heller några reflexer.
Åt frukost och packade väskorna. Vi lämnade hotellet 8:01, en minut sent. Helt Ok eller snarare helt fantastiskt bra! Första biten regnade det än hel del. Väder appens prognos var långt ifrån överens med verkligheten.
Vi gjorde ett kort stopp innan Gulu, dit vi kom ca 13:30 och åt lunch. Åkte sedan vidare. Var framme på gästhuset i Pader ca 17:00 där vi fick våra rum, fick en introduktion , tog en promenad mot staden och hittade av en händelse även boendet där jag bodde för 12 år sedan, vilket jag kände igen med de bilder jag tog då.
Regnmolnen samlade sig och åska och blixt drog i närheten, men hos oss bara några droppar. Fick middag och har sedan kollat igenom lite bilder och lagt upp detta. I morgon blir det första besöket uti projektområdet, vilket ska bli väldigt roligt och intressant.
Försäljning av olika saker finns längs stora delar av resan, framförallt i de små samhällena som dyker upp med korta/längre mellanrumBlev även fortkörningsböter då man låg lite över 50km/h genom bynPasserade Nilen vid staden Karuma. Häftigt mycket vattenBlicken åt andra hållet av NilenpassagenEn del pojkar hjälper till med att hämta vatten, framförallt om cykeln används, men faktiskt även annars (om brunnen ligger tillräcklig nära)Man har även börjat arbetet med att dra vatten från Nilen ända till Gulu. Rören hade lagts ut längs stora delar av den här sträckan av vägen.Efter Gulu började molnen torna upp sig längre bort igen.När vi kom till den icke asfalterade delen av vägen förändrades det mesta. Allt kändes på något sätt enklare och något fattigare. Men många kvinnor bar väldigt färgrika och fina klänningar. Det är visst söndag idag och många klär upp sig när det går till kyrkan.Några flickor som håller på att bära tvätten. Om det var till eller från tvättstället fick jag aldrig vetaBilar som passerade längs huvudvägarna drog upp stora moln av damm från vägen. Skönt ändå att få röra på sig lite efter att ha suttit så länge i bilen.Flera bilar och lastbilar passerade Pader mer centrala delar. Många rätt maxlastade och med rätt hög fart.Efter att solen gått ned och innan middagen satt vi några stycken och tittade/lyssnade på åskvädret och blixtarna som fyllde himlen.
Den här dagen är lite av en mellandag. Tidigare frukost än vanligt (men bra), då jag åkte med och hämtade fler personer från andra Vatten åt Alla organisationer som ska med norrut. Chaufförerna ville vara ute i tid, vilket innebär en låååååång väntan på flygplatsen. Fixade extra SIM-kort och diverse annat medan vi väntade.
Väl tillbaka till hotellet tog vi gemensam lunch och eftermiddagen har varit mer av en återhämtning och ompackning inför den långa resan norrut med start i morgon bitti. Gemensam middag med Amref i kväll.
Ska bli väldigt roligt och spännande att komma upp till Pader-distriktet igen (jag var där för 12 år sedan i och med ett annat projekt)
Ett av frukostborden, där det bl.a. finns mycket frukt. Idag även Mango vilket var väldigt gottJag gillar texten på personalens ryggar. Påminner mig om filmen Bilbo, då dvärgarna kommer till Bilbo på besök; ”Fili and Kili, at your service…” och så vidare.Två bilar behövdes för att få med allaInte så lätt att transportera många bagagevagnar i nedförsbackeFanns en del ödlor i buskagen ocskå. De flesta rätt brun/gråa, men även ett par mer färgglada som denna. Den nya (invigd 2018) expressmotorvägen mellan Entebbe och Kampala underlättar mycket. Enligt chauffören en av världens dyraste – byggd av kineser som nu Uganda behöver återbetala lånen för.
Idag besökte vi ett av de slumområden där Amref arbetar, Kawenpe
2 från Amref samt två av deras volontärer visade oss runt och berättade vad de gjorde för familjerna här. Många tonårsföräldrar efter Covid-19 pandemin vilka de försöker att stödja på olika sätt. Bl.a. med en balja i plast som de kan ha att tvätta barnet i, ha dem liggande i och sova tillsammans med ett skyddande myggnät. Alla vi pratade med var väldigt glada.
Något annat de jobbade med var vikten av vatten, sanitet och hygien. På många ställen fanns det tappställen för vatten där de som betalat kunde hämta vatten, liknande det jag såg här för 8 år sedan.
Annars forsätter förberedelserna för resan upp till norra Uganda, som startar på söndag morgon.
En korsning där många motorcyklar och deras ”Boda boda” stannat. Det är inte alltid de stannar för rött, så det gäller att vara uppmärksam som chaufför.Bra att ha volontärer som guidar oss runt, skulle vara omöjligt annars. De känner alla i området och har tilliten att ta med gäster.Ännu en miljöbild från områdetEn av tonårsmödrarna som demonstrerar de olika sätt hon använder baljan till. Hennes dotter har inte drabbats av malaria sedan hon föddes, vilket är ovanligt i det här området.Myggnätet skyddar barnet medan det vilar och även när det sover under natten. Baljan används flitigt.En bild både med mamma, barn och två av volontärerna utanför hemmet. Här var det även en vattenpunkt (med dålig avrinning vilket påpekades) där flera kunde hämta vatten med en speciell nyckelEn annan tonårsförälder. Barnet är nu ca 1.5 år gammal och hon fick baljan då barnet var under 1 månad gammal. Väldigt tacksam för all hjälp hon fått från Amref. Dock har de det svårt, då få (vare sig mamma eller pappa) har någon form av inkomst. Flera av oss besökare tillsammans med ytterligare en tonårsmammaEn gruppbild tillsammans med några barn strax innan vi lämnade Kawenpe
Igår var en lång transportdag. Första flyget från Landvetter/Göteborg 07:00 ned till Bryssel, där jag träffade ett par medresenärer från Vatten åt Alla Italien, samt organisationen Amref som är de som genomför ett projekt där nästan 15 Vatten åt Alla organisationer är med och stödjer.
Från Bryssel sedan en lång resa ned till Entebbe/Uganda (via Bujumbura i Burundi). Kom till hotellet först ca klockan ett i natt (Uganda ligger 1 timme före Sverige).
Nu blir det ett par dagar här i Kampala för en del förberedelse och planering innan vi startar resan norrut.
Solen på väg upp någonstans över TysklandVatten reflekterar sig i en flod (Belgien?) och skapar en känsla av dit vi ska åka och där det inte finns lika mycket vattenSahara är stort och både sten och sandSolnedgången gick fort. En minut senare och solen var helt borta, eller gav i alla fall inte längre någon färg på molnen i himlen.När vi gick in i Uganda gick det inte att se något längre. Allt var väldigt mörkt ute, men här är i alla falla en bild på hela Uganda från flygruttenSent och alla rätt trötta, men tog ändå en avslutning i hotellbaren och fick något i oss (inkl en del nötter) innan vi gick för att sova.
Idag är det sista dagen i fält. Avslutade med att åka till en by, Shonampur, där man börjat med CBO redan 2002 och där man blivit registrerade och driver arbetet själva sedan 2012 (med viss återkoppling emellanåt med ADRA). Det som var speciellt här var att man startat en Federation av 20st CBO, vilket bestämdes strax innan man blev registrerade. Två CBO hade gått tillsammans och satsat på ett gemensamt hus för verksamheten. Här träffades även federationen, med utvalda personer från varje CBO.
Imponerande program, och man drev det dessutom vidare. För en del saker önskade lite stöd av ADRA, så man inte har någon erfarenhet av de idéer man fundera över att införa med tiden. Kändes väldigt bra!
Därefter åkte vi tillbaka mot Dhaka och det hotell där vi bott tidigare. Nåddes också av beskedet att en del landerosion i Manikganj orsakat en del ras och att det presenterades i Bangladesh’s TV. Samma område som vi var i bara för en knapp vecka sedan.
Som vanligt mycket trafik och olika fordon när vi tar oss ut ur MymensinghJoel i Manikganj pratade om dessa små kors som finns på olika ställen i risfälten, framförallt där det odlas med SRI-metoden. Dessa kors är till för fåglar att sitta på så att de lättare för en översikt och kan de skadeinsekter man inte vill ha i fälten.Möte med alla deltagare. Enligt Reem har fler och fler kvinnor nu börjat bära svart och skyddar ofta hela ansiktet utan ögonen. Olika rörelser, ofta mer fundalistiska, verkar få större genomslagskraft i det här området.Den ansvarige presentera sig och den verksamheten som drivs. Många fler berättade också olika saker.Babul visar Reem hur de jobbar med olika låneansökningar och hur det fungerar mot banken. Man pratade också om hur man delat upp det mellan federationen och de olika CBOerna och vem som ansvarade för vad. Några barn/ungdomar var intresserade av vad som händeDe tittade in genom de öppna fönstren.Gruppbild utanför lokalen. Olika person vill gärna ta bilder med oss gäster. Här är det Hoaya (vä) och Babul (hö) från kontoret i Mymensingh som säger adjö för den här gången till Reem (mitten).En bild fångad längs vägen på en man som tittar över sin risodlingTrafiken är som den är. Ambulanser/Poliser och andra utryckningsfordon verkar inte få någon prioritet att komma fram fortare…
Avslutar med ytterligare några bilder från resan ned mot Dhaka.
Inte alltid så lätt att komma fram….
PS. Jag har också fått ett mail att hemsidan är hackad och att information kommer börja försvinna inom 48 timmar från nu om jag inte betalar en massa pengar. Jag tror att det är ’fake’, men om det skulle försvinna material härifrån så vet ni varför. Jag tänker inte lägga upp mer på bloggen under denna resa heller, eftersom de sista dagarna är en workshop på ADRAs kontor, där vi kommer med. Tack för er som följt bloggen denna omgång. Hoppas vi möts igen!
Idag hade vi ytterligare en dag med bybesök och möten i Mymensingh. Började med att åka iväg till projektkontoret efter frukosten
En bild från järnvägspassagenHär åkte vi över floden Bramhaputra, men inte samma som den stora floden från Indien.
Kort möte på kontoret. Vi var lite tidigare idag än i går, så vissa frågor avhandlades innan vi åkte ut i fält vid 9-tiden. Första byn vi skulle besöka hette Dhamgoan och deras CBO (Community Based Organisation) hade startat 2019. Som vanligt så fick vi först ta emot blomhalsband och sedan följde presentationer av varandra och olika aktiviteter som medlemmarna i CBO hade gjort, framförallt med de lån som man hade kunna tagit genom detta.
Vi sitter på stolar, de flesta andra direkt på marken.Några män berättar om deras odlingar och hur de har lyckats, bl.a. med att odla ris enligt SRI-metoden, där de planterar färre plantor och med ett större avstånd mellan varandra. Resultatet blir mycket mer ris per planta, vilket bara kan ses som positivt.Några agerar som barnvakter.Efter presentationen gick vi runt. Vi tittade på många saker, bland annat denna kvinna som sydde enkla påsar av plast.Det gick med en rackarns fart. Det här hade hon gjort många gånger.Många aktiviteter känns igen från andra byar. En sak som är vanligt är att de skaffat kor. Detta var dock första gången vi fick gå in i ladugården.En man höll på att skörda och gick i vatten upp till knäna ungefär. Kommer tyvärr inte ihåg vad växten heter. De hade även Mango. De hade olika sorter som mognade olika tider på året. Dessa var nästan mogna och jag fick med mig en hem till hotellet. Kanske har den mognad tills jag kommer hem till Sverige igen.En äldre man och hans barnbarn satt vid kanten till en liten vattendamm när vi passerade på väg till CBOs egen lokalPå CBO-kontoret tittade vi igenom olika papper, hur de skötte lån och hur allting fungerade. Såg bra ut. De bjöd även på nygjord honung (flytande), vattenmelon, mango och papaya. Allt med fantastiskt mycket smak.
Sedan åkte vi till nästa bybesök, till Dhorua, som hade startat redan 2012 och nu klarade sig själva sedan i december förra året. Mycket aktiviteter som de ville visa upp. Kändes lite som de hela tiden ville visa mer av vad de åstadkommit med den hjälp de hade fått.
Mer blomsterband och blommor för att hälsa gästerna välkomna.Lite repris på bybesöken, dels från gårdagen men även idag. Nämner inte alla saker de gjort, men tar upp lite annat nytt som jag inte redovisat än.En kvinna hade köpt en riksha. Hennes man körde den nu och de tjänade pengar så det blev över. De var väldigt tacksamma (som alla andra också sa)En kvinna hade skaffat fisknät som hennes familj nu använde för att fånga fisk som de kunde sälja. Många har köpt symaskiner, för att kunna sy olika saker. Allt från enklare påsar till mer avancerade kläder. Här fick vi också se rätt många plattformar som Vatten åt Alla har hjälpt till med i deras tidiga skede. Installationerna med plattformarna gjordes 2012-2015. Ofta hade de pumpen redan sedan tidigare. Allting fungerade fortfarande.Ytterligare en handpump med plattform. Denna började bli lite sliten, men har fortfarande helt funktionsduglig.
Sedan åkte vi tillbaka för lunch på kontoret. Fantastiskt mycket god mat hade de presterad även idag. Eftermiddagen gick åt till möten med hela personalen. Reem ville att de skulle dela upp sig i gruppen och fungera på olika utmaningar vid fältbesöken och även kring rapporteringen av olika typer av data. Dessutom att fundera på vad de kände sig stolta över att ha genomfört. Blev en bra och intensiv diskussion, som redovisades i storgrupp på slutet. Kom iväg lite senare från kontoret idag, då det var rätt mörkt när vi åkte hem. Fastnade i några rejäla trafikstockningar, kanske framförallt pga att trafiken vid en stor korsning hade lagt beslag på typ alla filer som fanns att tillgå på vägen. Totallåsning som löste sig för vår del efter kanske 15-20 minuter.
Gemensam del och genomgång av uppgiftenGruppdiskussion var väldigt aktiv och diskussionen verkade bra, utan att förstå något ord av det de diskuterade.
I morgon blir det sista dagen här i Mymensingh och vi åker direkt ut i fält på morgonen från hotellet innan vi börjar åka tillbaka mot Dhaka redan innan lunch.
Mikael Lorin Photo 