Från UB västerut – 11 april

Vi lämnade hotellet redan 07:30 idag så det var att hänga på låset 07:00 för att hinna med lite frukost innan avfärd. Tog ca 1 timme att ta sig ut från Ulaanbaatar (UB). Till största delen bra asfalterad väg, men emellanåt var det mycket skumpigt och många hål i asfalten. Första stoppet var i Bayankhangai sum och dess guvernör, en kvinna (Ms Bayarmaa). Även på hennes kontor hängde Ghingis Khan istället för presidenten. Ett bra besök med mycket information och även en del tips och idéer. Besökte sedan pumphuset som sköts automatiskt via en relativ ny teknik, ”Smart Deep Water Distribution” där användarna har en dongle/kort. Man anger hur mycket man vill ha och så sköts allt automatiskt och betalningen går på kortet. En teknik som kommer mer och mer.

Det tänkta lunchstället hade el-avbrott så vi åkte vidare.

Passerade då Rashaant sum där FARM gjort en totalrenovering av kyrkans brunn, både på deras egen begäran och på myndigheternas eftersom vattnet här var väldigt bra. Roligt också att se både en kvinna (herde) som hämtade 7 x 20 dunkar vatten, samt en pojke med en kärra.

Fick tillslut en rätt sen lunch och hade sedan ca 17-18 mil kvart till Arvaikheer, där vi också hälsade på kort på FARMs lokalkontor och sedan till hotellet. Vi svenskar tog en kortare promenad innan vi tog lite mat på hotellet.

I morgon blir det en dagstripp söderut innan vi kommer tillbaka till samma hotell.

Mest stora vidder, men emellanåt dyker det upp ett litet samhälle

Landskapet är kargt, men ändå varierande och med olika färger
Ms Bayarmaa, guvernören i Bayankhangai sum. Observera porträttet på Ghingis Khan upp till höger
Delar av byn/samhället som försörjer mer än 1000 personer (både bosatta och herdar)
En man hämtar vatten hem till sin familj och använder ”Smart Deep Water Distrution systemet” för att betala och få vatten.
Turkhuu pratar med Ms Bayarmaa, som hoppas få en plats i parlamentet efter valet om några månader. Enligt Turkhuu är det en bra kvinna som jobbar hårt för människorna i området.
Herdarna här i området har framförallt får och getter, men även kor och hästar är rätt vanligt.
I Rashaant är det kyrkan som driver vattenpunkten (det lilla huset en bit till höger nära muren)
Arbetsplatsen i pumphuset. På vintern placerar man in ett värmeelement också. Borrhålet nere till vänster i bild och tanken är bakom operatören
Kvinnan som varannan dag hämtar 140 liter vatten hem till sig och sina djur
En pojke, som gick i 7:e klass kom och hämtade vatten. Oklart om skolan var slut för dagen, eller om han inte hade varit där idag
En herdepojke passerade också förbi. Han tyckte om att rida och hade varit med på flera hästkapplöpningar redan.
På väg in mot kontoret och hotellet (i mitten) i Arvaikheer, en väldigt typisk ryskinspirerad stad.
Pagma, ansvarig för FARMs lokalkontor här. Hon är pensionär, men har ändå tagit på sig att jobba med FARM här i området.
Utsikt från hotellrummet på kvällen.

Ulaanbaatar 10 april

Började dagen på kontoret som och gick igenom FARMs historia och tittade även på dokumentation från vårt projekt och hur de håller koll på finanserna. Inte mycket kvitton, det mesta sköts digitalt vilket är bra. Även kvittona har en referens som går att spåra digitalt.

Vi åkte sedan med bilen österut, via Sköldpaddestenen, Ghingis Khan-statyn och intog lunchen när den. Efter den sena lunchen fortsatte vi ytterligare en bit, till staden Erdene Soum där vi träffade myndigheterna och även kvinnan som skötte vattenpunkten. Även om vi kom utanför den ordinarie öppningstiden kom hon och öppnade och visade oss runt innan vi åkte tillbaka mot Ulaanbaatar (UB). Trafiken närmare staden står totalt still och tar lång tid. Tog en promenad innan vi delade på en vegetarisk biriyani på hotellet.

I morgon bär det västerut. Flera brunnsbesök och nästan 50 mil som ska klaras av.

Färgglada försäljningsbås längs den stora turistvägen mot Ghingis Khan statyn
En herde med häst vakar lite över sina getter
Sköldpaddestenen. Roligt att ha sett vad naturen kan skapa för mönster
Hästar finns på många ställen. Här på lite kvarliggande snöfält nära en liten flod.
Ghingis Khan statyn
Biljettkassan
I källaren fanns en utställning
På plats uppe på hästens man.
Man kunde även få rida på kameler om man ville. Vi avstod
Hos myndigheten för Erdene Soum. Här hänger inte porträtt på presidenten som annars är vanligt. Här är det Ghingis Khan som gäller!
Turkhuu och Ochiroo vid pumphuset
Vattenmästaren.
Barnen lekte i närheten. Flickan filmade pojken när han cyklade.
I det här området är de flest herdar som sköter om sina djur
På väg tillbaka in mot Ulaanbaatar
Mycket bilar, både framför och bakom
När vi kom fram till hotellet tog vi en promenad för att få lufta benen lite.
Shingla Khan var upplyst i kvällsljuset.

Med Vatten åt Alla till Mongoliet. 9 april

Landade vid 07-tiden på morgonen efter en blandad natt med lite sisådär sömn. Smidigt på flygplatsen även om vi fick vänta länge på våra väskor som var bland de sista.

Turkhuu var beredd och kände väl igen Jenny. Glatt återseende. Ny flygplats och ny väg in mot UB kändes bra. Fascinerande landskap med stäpp, kullar, hästar och gers. In mot UB steg röken framförallt från en del kraftverk som låg inne i stan. Här blev det mycket trafik och det gick väldigt långsamt framåt. Tålamodsprövande. Åkte igenom centrum då hotellet inte ligger så långt i från. Patrik väntade på oss på hotellet och vi tog en gemensam promenad ned till centrum och tillbaka. Många personer med traditionella dräkter. Avslutningsceremonier i skolan var nog anledningen och många gånger klär föräldrar upp sig på motsvarande sätt som eleverna. Häftiga kläder i alla fall. Tog lunch på hotellet (Japansk restaurang) och gick sedan tillsammans med Turkhuu till deras kontor, mer eller mindre en lägenhet i ett lägenhetskomplex. 4 personer jobbar på kontoret, totalt är de ca 17st runt om i landet.

Pratade en hel del om blandat FARM och VåA. Bra samtal. Blir intressant att se mer kommande dagar. Patrik, jag och Jenny gick tillbaka till hotellet. Jenny och jag kollade in inköpscentret e-markt innan vi gick tillbaka till hotellet.

Internet gick aldrig igång nu på kvällen så det blev ingen uppdatering av bloggen. Åt mongoliskt innan vi trötta och rätt sega hoppade i säng ca 21:30. I morgon startar själva programmet.

Började resan med fint väder över Stockholm
Gränsen mellan Europa och Asien. Bro över Bosporen i Istanbul
Inflygningen mot Ulaanbaatar
Längs vägen mellan flygplatsen och Ulaanbaatar
Rök från koleldat kraftverk in mot staden
Parlamentet med Ghingis Khan i mitten.
Färglada elever/studenter som firar avslutningsdagar
Första träffen med de som var på plats på FARM’s huvudkontor

28 sept – Tillbaka mot Kampala

Började tidigt idag. Frukosten var beställd till 06:00 istället för den normala tiden 07:00. Den började väl komma fram ca 06:30, men vi hann ändå med att lämna strax efter 07:00. Anledningen till att vi lämnade tidigare var att vi planerat in ett kort besök i en nationalpark (Murchison Falls National Park) för att få en variant på programmet.

Tog en dricka där (lunchen skulle ta alldeles för lång tid att laga till) och fortsatte sedan mot en bensinmack där vi tog en enklare lunch istället.

Mycket trafik in mot Kampala och även regn och lite åska. Väldigt rörigt i trafiken.

Skönt att komma fram till hotellet (ca 17:30) och kunna landa lite. Fick en rejäl uppgradering av rummet jämfört med förra gången. Kändes riktigt lyxigt.

I morgon blir det ett besök på en lokal marknad och lunch innan gruppen börjar lämna Uganda till sina olika resmål. Ska bli skönt att komma hem, även om resan varit relativ kort.

Allt kändes mer utvecklat så fort som det blev asfaltsväg. Men kanske lite mindre genuint Afrika på något sätt. Jag gillar kontrasten mellan den röda vägen och den gröna naturen mycket.
Från lite längre håll bar den här kvinnan en Jerrycan på huvudet och en i varsin hand. När vi kommit lite närmare hade hon tagit en paus och ställt ned de två hon hade i händerna.
Mellan Gulu och Nilen jobbar man med att lägga ned vattenrör. Nu var det full aktivitet i jämförelse med då vi åkte upp, vilket var på en söndag
Ett par kilometer norr om Nilen svängde vi in mot Murchison Falls National Park för ett kort besök.
I början var det väldigt högt gräs och elefantbajs (en del luktade mycket = fräscht), men vi fick inte se dem. När gräset längs vägen inte var lika högt längre hittade vi bl.a. Impalor.
En del ville dock inte vara med på bild….
Restaurangen i parken (faktiskt hela parken) har tidigare tillhört regeringen och inga andra fick komma in här. Nu är det dock öppen för allmänheten. Häftigt hotell/matställe med magnifik utsikt över Nilen åt båda hållen.
Från restaurangen kunde vi följa när plötsligt en grupp flodhästar började att
grymta och låta. Kanske var det någon som de inte ville släppa in i gruppen?
En bild på mig under fotograferandet. Manuela Stagnati från Vatten åt Alla Italien som tog bilden och skickade till mig.
Strax efter bron över Nilen.
Marknadsdag i Luwero, norr om Kampala. Full aktivitet trots regnet.
Lite kaos i trafiken in mot Kampala. Vår chaufför försökte emellan åt att utnyttja andra filen för att komma fram fortare.
Mitt hotellrum var en stor kontrast till all kaos under sista timmen på resan. Kändes väldigt lyxigt och stor skillnad på rummen jag hade när vi var här innan vi åkte norrut på Pader.

Det här blir nog sista uppdateringen härifrån. Sent i morgon kväll går flyget tillbaka mot Sverige igen. Tack alla som följd med på resan!

27 sept – Sista dagen i fält

Frukost i vanlig tid idag. Dvs den gäller från kl 07:00, men vill man att allt har kommit fram är det nog snarare 07:20-07:30 som gäller.

Planen för idag var att besöka några nyligen renoverade handpumpar och titta runt i byarna, prata med människorna och även att göra en intervju till en success-story för projektet. Utöver det var det också planerat att besöka ytterligare en skola för att se vad som gjorts, den sjätte och sista i projektet där arbetet fortfarande pågick med konstruktionen av latrinerna/toaletterna.

Dock satt regnet lite hinder på vägen, så vi fick avbryta tidigare då vägen till två av byarna var svåra att komma till pga svåra passager längs vägen. Med regnet var det en stor risk för att vi skulle fastna på de hala och slippriga vägarna, med en del svåra vattenpassager.

Kort hesök vid skolan, med paraply och sedan tillbaka till gästhuset för lite lunchlåda och vila. Åkte sedan och träffade den organisation som gör service på de installationer som gjorts, dvs renoveringar. Det var väldigt intressant att även få se det från deras håll och deras största utmaningar.

En lastbil på vägen ut, som hade fått något problem och inte kunde köra vidare
Det är rätt vanligt att man tvättar både cyklar, motorcyklar, bilar och lastbilar i närliggande vattendrag.
Många är nyfikna när så många bilar (5st) kommer åkande på stigar/småvägar genom byarna
Den byn vi besökte bestod av 84 hushåll, och byn är rätt utspridd. Mycket hade hänt i byn sedan de fick vattenpunkten renoverad. Kravet var också att de flesta skulle ha egna latriner och möjlighet att tvätta händerna. Stor förändring hade också skett i och med att mycket färre nu fick diarre.
Vi besökte ett par av latrinerna och även handtvätts-anläggningen.
Varje hushåll har ett antal hyddor, beroende på hur många man var i familjen. Något som underlättat även problem man har haft tidigare med våld i familjerna.
Man bor väldigt enkelt. Många har också byggd energibesparande spisar, några få med ”skorsten”, övriga med röken kommande från ett hål i spisen (där skorstenen normalt ska placeras)
Bychefen berättade om mycket positivt som hänt i byn, sedan Amref kommit och hjälpt dem. Bland annat fick vi titta på vilka som var med i VSLA (Village Savings and Loan Association), hur mycket de betalat in och hur mycket de lånat. Även boken på hur mycket de samlat in till underhållet av vattenpunkten.
Även den kvinna som jobbar med hälsofrågor i ett antal byar i området var där och berättade
Barnen var till viss del intresserade, men ännu hellre höll de på att leka med varandra.
Det blev bara ett väldigt kort möte med skolan – under paraply. Här funderar Amref på hur de ska göra med resterande del av det planerade programmet
Det var nog rätt bra att vi inte åkte längre ut i bushen med ännu större problem att vänta.
Även de större vägarna var hala och slippriga. Alla bilar tog det väldigt lugnt.
Efter vår lunchpaus åkte vi upp till vattenmyndigheten och pratade med ansvarig samt med några från serviceorganisationen som ligger som ett mellanled mellan byarna och myndigheterna.
En av serviceorganisationens alla tekniker. Vanligaste felen var dåliga rör och själva pumpen längst ner i hålet som gått sönder.
Vi avbröt mötet lite hastigt på grund av ett rätt kraftig åskväder. Regnet sköljde ned rejält och man blev fort blöt även om det var kort väg mellan bil och ingången till gästhuset. På mitt rum var det en halv centimeter vatten i halva rummet genom en öppning högt upp ovanför fönstret, men de var rätt snabba på att torka upp det.

26 sept. Invigning

Idag invigde vi en av de sista anläggningarna i projektet. Mycket dans, sång, tal och myndighetsbesök. Innan vi kom till skolan besökte vi dock en skola som ännu inte hade fått någon hjälp. Deras latriner stank fruktansvärt och jag fick faktiskt kväljningar av att vara där, både lukt och syn….

Besökte även ett par handpumpar som nyligen installerats (nu i september 2023), Var väldigt roligt att se.

Efter själva invigningen som bestod av de mesta rörde vi oss tillbaka till hotellet, för gemensam mat, debriefing om hur det varit hittills. Vi fick efter middagen även höra Camilla, en mamma till åtta barn och hur det var att leva under rebellupproren i norra Uganda från mitten av 80-talet och samt även LRA som var aktiva i området. Förskräckliga berättelser som fortfarande påverkar området på olika sätt.

Gav en viktig input till hur viktigt det är att jobba i det här området och försöka lyfta personerna ur allt tragiska som hänt. Kommer ta många år att bygga upp förtroenden, kultur och mycket annat igen – och resurserna är begränsade….

På väg ut i fält igen. Många lastbilar är väldigt högt packade.
Besökte en skola som ännu inte fått hjälp med WASH-insatser
En av lärarna visar de enda latrinerna som finns (det fanns ytterligare en byggnad med samma storlek). Totalt 8 dass för alla elever, lärare och ca 500 byinvånare som bodde i närheten…. Stanken var fruktansvärd och en del hål var helt överfyllda med bajs. Rent ut sagt – äckligt.
Några skolelever var nyfikna på oss och att vi kommit på besök.
Besökte även ett par handpumpar på väg till skolan
På skolan möttes vi av både musik och dansgrupp
Dansade med eleverna upp till skolan i en parad
Besökte solpanelerna och där pumpen satts (ca 55 m ned i ett 125m djupt borrat hål)
De närliggande byarna hade också fått sina två tappkranar de kunde använda för att hämta vatten. Tror detta är ett vinnande koncept
Riktiga urinoarer, toaletter (utan stol) samt en handikappanpassad toalett. Allt med spolning, vilket är första gången jag ser i denna typ av miljö. Allt går till en behållare som sedan kan tömmas vid behov.
Efter att bandet hade klippts, fick barnen komma fram. Lyckliga moment och alla njuter nu med att ha bra vatten med kran i skolan
Mer dans och sång med traditionella danser/sånger
Mer dans, vilket fortsatte efter vi åkt, antagligen rätt många timmar.
Vägen hade svämmat över lite på några ställen
Bra med chaufförer som är duktiga och kan området.
Debriefing om våra upplevelser så här långt.
Camilla berättar sin historia. Det gick rakt in i hjärtat på många. Vilka förskräckliga år norra Uganda genomlevt under många år.

25 sept – första dagen i fält

En intensiv dag. Började dagen ca 06:30. Inget vatten i handfat eller toalett, precis som sent i går kväll. Bra att det fanns en dunk vatten och en hink, så jag kunde skölja av mig. Åt frukost, tittade på en del vävarfåglar direkt utanför gästhuset.

Sedan åkte vi till Amref’s kontor i Pader, som låg på samma område som de lokala myndigheterna. Vi hade först möte på Amref’s kontor och sedan på distriktskontoret (en nödvändighet i det här området).

Tillbaka för snabb lunch innan besök på installationer i byar runt skolor, Lamincwida och Loborom. Som alltid intressanta besök, med både sång och dans, tal och rundvandringar. Lite synd att de föreberett så mycket och det bara finns begränsat med tid för besöken.

Blev väldigt sena hem. Det började regna, samt blev mörkt. Vägarna blir väldigt fort leriga, hala i och med regnet. Sen middag (väldigt väl- eller rättare sagt övergrillad get och kyckling). Alla rätt trötta efter en intensiv dag. Imorgon fortsätter vi med besöken.

Vävarfågel utanför gästhuset
Manuela från W4A Italien, samt Paola och Federica från Amref i Italien
Hajra Musaka, Amref’s Vattenkoordinator berättar om situationen i Pader
På distriktet talade bl.a. WASH-koordinatorn. Alla på distriktet verkade insatta och intresserade av vad som hände i området.
Första besöket efter lunch. En by som låg så pass nära skolan där man borrat och booster-tanken placerats. Många av byarna nära skolan har nu en tapp-kran dr de lätt kan fylla på sina vattendunkar
Rektorn på skolan i Lamincwida gick igenom vad som skett och hur det skötte allt som installerats hos dem via Amref
Vi passerad även en hälsoklinik som fått en booster-tank installerad
Skolan i Loborom, med sanitetsanläggningen i bankgrunden
Många från skolan men också från de närliggande byarna var med på besöket. Alla väldigt tacksamma
Skolflickorna hjälpte till med dans och sång.
Två tappställen fanns på skolan
Vi besökte även Cesar vid hans hus. Han var förlamad i benen, men var ändå lärare på skolan. Han hade nu fått en tappkran som var i miss mån handikappanpassad.
På vägen hem (ca 1.5 timmes körning) började det regna
Vi passerade många som fortfarande var ute. Vi såg ingen med regnkläder
Tycker det är fascinerande att det är så många som är ute och går i mörkret. Förstår inte hur de hittar och ser vart de ska gå någonstans. De har inte heller några reflexer.