Vaknade efter att ha sovit bra och intog frukost på balkongen på hotellet i sol. Härligt även om den kvinnan som är så härlig fart i antagligen inte jobbade längre. Saknade faktiskt hennes glädje och skratt. Den de hade nu var väldigt tyst och sa inte mycket. Blev hämtad strax innan 9. Hade möten på morgonen i ADRAs lokaler i Blantyre, träffade Michael Usi och gick igenom programmet med Andiyesa och Laston, den nya projektkoordinatorn. Blir intresseanmälan att spendera mer tid med honom och förstå mer vem han här. 28 gammal, men verkar redan hunnit med en hel del. Utbildad på universitet i Lilongwe, men kommer från Blantyre. Ny i området kring Mulanje.

Efter att allt var färdig och både jag och de andra jobbade klart, åkte vi mot Mulanje. Gjorde små korta fotograferingsstopp vid Top Mandala House, det äldsta fortfarande stående huset i Malawi, Indenpence Arc, passerade även MUST, Malawi University for Science and Technique som ligger mitt ute i ingenstans. Ända anledningen till att det ligger där är att den dåvarande presidenten (Bingu) kommer därifrån. Borde nog ha legat i Blantyre eller Lilongwe istället, men politiker är ibland väldigt kära i sina hemområden utan att tänka på resten. 

Mulanjebergen visade sig från en bra sida och det var härligt att återse det i sin fulla prakt. Härligt också att komma tillbaka till Kara O’Mula där jag fick mitt vanliga rum. Träffade fyra personer från Nordirland varav två jobbar med Mulanje Mission Hospital och två var här för att titta på hur deras företag kunde supporta inom odling på olika sätt. Även en klass från Highland i Skottland var här för att lära sig mer om landet och för att träffa elever från deras vänskola. Helt enkelt en intressant kväll.

I morgon börjar det med uppstartsmöte, träffa MacDonalds familj, titta på det första stället för publik latrin samt besöka en av de familjer vi besöker (Sapuwa). Ser ut att bli väldigt bra och intressanta dagar här.

Idag har det mest varit en transportens dag, dvs att ta sig från Dedza ned till Blantyre. Lugn frukost i fin morgonväder även om natten var relativt kall. 16 grader i rummet när jag vaknade, 10 grader i badrummet och säkert ytterligare några grader kallare utanför. Det här är ett av Malawis kallaste distrikt under deras vinter och de kan till och med se lite snö även om det är ovanligt. 

Åkte i vackra landskap M1 och M5 till Blantyre via Zomba, den gamla huvudstaden. Såg till och med Mulanjemassivet från håll mellan Zomba och Blantyre. Försökte leta lite sky-line över staden men var svårt. Tog i alla fall några bilder på de moderna bankerna i detta ekonomiska center. Helt klart en mer tydligt stad, som vi är vana att se dem, än Lilongwe.

Kom till Hotel 5, som till min största förvåning hade flyttat några hus längre upp i backen. De andra ägarna ville ha tillbaka deras hus och avslutade därför kontraktet. Nu har de endast 4 rum, varav två bättre och två lite sämre. Jag fick ett av de bättre på övervåningen med väldigt bra och väldigt grön/lummig utsikt. Ett nytt ställe som nog blir lätt att trivas på, i alla fall med det rum jag har. 

I kväll stundar standard-restaurangen med standard-utbudet. Vissa saker måste bara ske enligt tradition.

————————-

Uppdatering: Restaurangen är också flyttad till nya hotellet. Inte lika mysigt, men maten smakar lika bra. Har också lagt på ett par kvällsbilder från min balkong. 

 

————–

På morgonen drog jag och min chaufför ut med vår guide. En heldag var bokad, en halv dag per sida. Förmiddagen Namzeze och på eftermiddagen Mphunzi, där även Livinstone slog läger i närheten. På vägen upp till Namzeze berättade guiden om Mpalale, där man gör tradionella danser, vilket jag inte bokat. Det var inga problem tyckte han. Ville jag se det så lade vi till det i programmet, vilket vi gjorde genom att åka dig och boka. Blev också betydligt billigare än att gå via krukmakeriet.

Namzeze vart en 25 minuters promenad efter att vi ställt bilen. Fantastiskt vackert och häftigt att få se dessa målningar, även om en del hade klottrats. Åkte sedan tillbaka samma väg, passerade en hel del kvinnor som bar ved, och kom sedan till byn för danserna. Det var också väldigt häftigt att få se. Efter föreställningen fick jag tacka, framförallt kvinnorna som är de viktigaste personerna här i byn även om chefen var en man. Deras chewa-ursprung innebär också att det är ett matriarkat samhälle, dvs att arvet går på moderns sida till döttrarna.

Åkte sedan över till andra sidan, till Mphunzi och passerade den kyrka som byggts 1912 och fortfarande var i bruk. Åkte till den sten där David Livingstone slog upp läger och besökte både de målningar som fanns där och en annan alldeles i närheten. Tog oss sedan en bit tillbaka, parkerade bilen och gick upp mot den jag sett och helst skulle vilja se. Vi skippade lunchen utan ville bli klara med alla besök innan vi intog den. En halvtimmes vandring och bitvis kraftigt uppåt. Vår chaufför höll på att ge upp på slutet, men kom till slut upp i alla fall. Det var ungefär som jag föreställt mig den. Oerhört vackert och häftigt område. Här var det många olika djur som var avbildade och guiden visade oss de flesta. Svårt att se utan guidens hjälp.

Besökte ytterligare några platser i närheten, bl.a. två målningar med giraffer, varav en drack från ett vattenfall. Åkte sedan tillbaka till lodgen, intog lunchpaketet och fick en vacker kväll igen. Snart dags för ännu en middag men tyvärr ingen Kuche-Kuche, det lokala ölet som är så svårt att få tag på på många platser. Den hade tagit slut. Vacker måne och stjärnhimmel i kväll i alla fall. 

 

Dagen började med att jag checkade och vi tog oss till tobaksmarknaden. Häftig upplevelse att se mängden av tobaksblad som säljs med en fart utan dess like. Tittade på alla kedjor och det är en stor logistik som tar mycket resurser och utrymme. Tobaksmarknaden här i Lilongwe är den största i landet och totalt så är tobakens del av den totala exporten från Malawi 70%. 

Ordnade sedan lite ärende ni stan så som att växla pengar, sätta in pengar på mitt Malawiska SIM-kort så att jag kan få både telefon och internet till ett bättre pris. Skaffade också lite mat på take-away innan jag och chauffören åkte M1:an mot Dedza. Han åker inte speciellt fort, men lyckades i alla fall fastna i två fartkontroller under vägen. Även om den genomsnittliga kostnaden låg på ca 100kr är det mycket per personerna här. 

Vackert landskap som vi åkte igenom och passerade även en traditonell läkare eller kanske snarare häxkonstnär längs vägen. Huset syns tydligt på alla vita flaggor som sitter på som flaggstänger utanför huset. Som sagt så gick vi aldrig in utan bara passerade på vägen. 

Kom fram till Dedza, checkade in. Kollade upp allting inför guidningen i morgon på Chongoni Rock Art Area, klipp- och grottmålningar. Gick sedan en tur genom keramikverkstaden. Intressant att se hur det går till här. Fin kväll och god mat, till och med Kuche-Kuche. 


Åkte iväg ifrån Stockholm igår kväll. Jag kom till Arlanda nästan 3 timmar innan flyget skulle gå, men redan var kön säkert 50 meter lång. Har aldrig sett så mycket människor på detta flyg tidigare. Förklaringen: Många ska ned och hälsa på släktingar eller åka till Mekka. Det har ju just blivit Ramadan. Enormt mycket barnfamiljer.

Två tre småbarn på varje rad, i alla fall runt där jag satt. Om man tänker sig ett barnkalas på McDonalds och barnen är slutkörda och övertrötta får man en ganska bra känsla för hur natten var. Skönt att jag hade öronproppar med mig, de hjälpte faktiskt en hel del. 

Bytte flyg i Etiopien och kom in på loungen (ombyggd och flyttad) tack vare en svensk fotograf som satt i princip bredvid mig på planet. Han bodde i Sydafrika och var på väg hem efter ha varit i Sverige några veckor. 

Väl framme i Malawi, så gick jag av på första stoppet den här resan. I Lilongwe. Där blev jag upphämtad av ADRAs administratör på Lilongwe-kontoret: Dyson Mbengo. Åkte till Ulufu Garden, mitt hotell, först och checkade in. Åkte sedan direkt mot det som jag var ute att fotografera. Parlamentet: Vid ingången fanns en ”kart” över Malawi med lite olika vulkankäglor. Vi fick komma in i den stora hallen men eftersom förhandlingar pågick i salen blev det inget där. Ändå roligt att få berättat om de olika presidenterna och talmännen de haft sedan självständigheten. 

Alldeles i närheten låg också mausoleumet från första presidenten, Kamuzu Banda, som i och för sig var i princip en diktator under sin tid som president, men idag väldigt uppskattad eftersom ingen annan har lyckats göra saker i närheten av det han genomförde.

Fotade sedan den nationella bankreservsbyggnaden som är formad lite som en korg. Därefter vidare till ADRAs kontor, via det stora internationella kongresscentret som byggts, innan jag blev skjutsad tillbaka till hotellet igen. Blir skönt med en lugn kväll efter både dagens vyer och den 22 timmar långa resan inklusive en natt med begränsad mängd av sömn.




Efter att ha varit på besök för ett vattenprojekt i norra Indien, närmare bestämt i Ladakh, kommer här en kort uppdatering om vad som hänt. Hinner inte mer just nu, men vill ändå berätta lite vad vi upplevt i detta fantastiskt vackra område. 

– Vi landade lite sena på morgonen den 14:e feb och det var -14C ute. Höjd ca 3500 meter. Första dagen mest vila och en lite promenad. 

– Dag två (15:e) träffade vi de två tibetan-buddhistiska munkar som skulle ta hand om oss. Jättehärliga personer som vi haft mycket trevligt med. Besökte is-stupan i Phyang som ligger ett par mil utanför Leh och tittade på hur man arbetar med den, samt pratade med olika personer, bland annat Rolex-award vinnaren för 2016. Var uppe vid en stupa på kvällen för att se om vi kunde få några fina bilder på solnedgången, men blev inte så mycket.

– Dag tre (16:e) åkte vi mot Kugshok men pga allt den snö som kom ett par veckor innan vi kom, kunde vi inte komma hela vägen upp till byn. Vi kom två hundra höjdmeter ( mot de faktiska 700 ) innan vi blev tvungna att ge upp efter att ha lagat snökedjorna tre gånger. Skulle ta flera timmar att gå och det skulle bli mörkt. Blev plan B: Upp till klostret Lamayuru som är från 1000-talet och där en av våra guider läst några år. Stannade över hos vänner till den som har ett hotell (ej öppet på vintern) och sov i ouppvärmda rum, men med fantastiska filtar. Var strax under noll i rummet på morgonen. 

– Dag fyra (17:e) tittade vi på en solparabol för att värma vatten, och vi besökte därefter munkklostret och fick en fantastisk visning. Tittade också på hur de har gjort med sin dricksvattenförsörjning. Sedan tillbaka till Leh. 

– Lördagen den 18:e (dag fem) tittade vi på Leh och handlade lite. Jobbade en del med översättningar av intervjuer under eftermiddagen. Gick också igenom munkarnas bilder från Kugshok och Träffade även två personer från Kugshok, varav en buddhist och en muslim. Byn är fascinerande bland annat för att de jobbar tillsammans trots olika religioner. Lite synd att vi inte fick se denna konstgjorda isfallsglaciär på 40 x 100 meter längs en bergsida. Hade vi kommit fram hade den ändå varit täckt med snö. 

– Söndaden (dag 6) åkte vi upp till slottet/klostret i Leh och gick därifrån ned till stan via palatset. Snöade en del, gick delvis i molnen. En dag då bara ett plan landade på morgonen innan alla andra blev inställda ( de flyger bara på morgnarna). Åkte sedan till grund-uppfinnaren till att på konstgjord väg spara vatten över vintern i form av is. Han var 80 år gammal nu men full av energi. Namn, platser med mera kommer i VåA- bladet, vårt medlemsbladet inom Vatten åt Alla. 

Idag var det en lugn dag. Wallenbergfamiljen är tillbaka hemma igen och det är tyst och tid för lite reflektioner kring allt vi upplevt. Börjar ju också närma sig slutet för oss här nere. Uppsamlingsmöte här i Mulanje i morgon måndag och avslutande koordineringsmöte i Blantyre på tisdag innan vi åker hem igen. 

Aporna som varit lite frånvarande de sista dagarna var tillbaka igen. Flera stycket sprang över taket till mitt rum och jag tog en runda med kameran och hittade dem nära huslängan där mitt rum är. Tog efter frukost en promenad i skogen och en stund sittande vid en bäck/jokk som nu bara var en liten rännil. Bosse och jag lämnade Hans och gick vidare en bit. Såg både kolmileldning och en familj som bar ned ned ved till hemmet. Tillbaka på lodgen konstaterade jag, precis som förra helgen, att fötterna blir väldigt skitiga när man går i sandaler. Förstår nu mycket tydligare varför det var kutym att tvätta fötterna på gästerna långt tillbaka i tiden. 

Efter en enkel lunch gick vi ned till den andra lodgen och tog en glass. Gick tillbaka uppför backen. Temperaturen ca 32 grader vilket kändes. Tog det lungt resten av eftermiddagen. Även om vi varit här nu över två veckor och det ska bli skönt att komma hem igen känns det lite sorgligt att lämna detta fantastiska ställe. Fick faktiskt en bok av ägarna igår som de gjort och som beskriver ställets historia. 

Får se om det blir så mycket mer uppdateringar den här resan. Alla fältbesök är slut och resten består mest av möten, så jag passar på att tacka för den här gången.