Idag var det första dagen i det här området. Frukost kl 7. Avfärd kl 8 mot kontoret. Som det alltid är är det en bit att åka. På kontoret tog Babul mot oss. Han är projektledare för projektet här uppe. Det var inte så många på kontoret nu, de flesta var ute och förberedde våra besök.

Första byn vi besökte var Phacher. Deras CBO startade 2019, men man hade redan många aktiviteter igång.

Efter att besöket avslutats åkte vi mot nästa by, som hette Chorakora. En by som varit med länge och där vi i Vatten åt Alla varit med att finansiera vatten och latriner. Skulle bli väldigt roligt att se vilken status de har nu. De första installerades 2012.

Nu var alla besök slut för idag. All personal samlades på kontoret för lunch och sedan berättade jag om Vatten åt Alla och Reem berättade om de förändringar som är på gång kring strategi/vision och hur det ska analyseras och rapporteras framöver. Här var alla väl förberedda och klart med på noterna.

Innan vi åkte hem tillbaka till hotellet, gick vi upp på takvåningen och tittade på deras trädplanteringsprojekt och tog kort på hela gänget.

I morgon blir det nya fältbesök och även en del möten.

Idag var det lite återhämtning på förmiddagen, dvs inget planerat. Vi tog en promenad efter frukost på drygt en timme. Hittade en gångväg längs lite vatten som vi gick runt. Väl tillbaka på hotellet jobbade jag en del innan det var dags att checka ut. Fortsatte jobba lite innan vi tog en lunch lagom så att vi blev färdiga tills bilen kom och hämtade oss.

Drygt 5 timmar tog det till Mymensingh och vi passerade mycket bebyggelse, men även några partier med fält och skog.

Strax efter Mawna blev det mörkt. Vi kom fram till gästhuset där vi ska bo några dagar. Projektbesöken börjar i morgon. Ska bli intressant.

Idag hade ADRA personalen ledigt från jobbet, men både Allen’s familj och Dipon’s familj tog oss med lite runt Dhaka.

Vi började med att åka till Lalbaghs fästning, en ej helt färdigställd Mongulfästning. Konstruktionen påbörjades 1678. Tyvärr måste man väl säga man inte skött om det så väl på senare tid, även om man hade börjat renovera upp själva boendedelen.

Vi avslutade sedan med att åka till en affär (Aarong) där man även säljer en del hantverk. Var inne ett tag. Hittade inget hantverk som jag ville köpa, men hittade dock en äldre bok om att leva med översvämningar för ca 30kr. Efter det åkte vi tillbaka till hotellet, tog lite rast och gick sedan till samma ställe som första kvällen i Dhaka, men på den högsta våningen istället, där man kunde sitta ute på deras takterass. Låga bord och sitta på marken var det som gällde. Lite jobbigt och ovant för benen, men ett väldigt bra ställe.

I morgon har vi ledigt på förmiddagen – blir nog en del skrivande/jobbande och kanske någon promenad i närområdet. Efter lunch åker vi till Mymensingh för att titta på de äldre projektet vi haft och se hur ADRA jobbar i det området.

Lite mer disig morgon, men det försvann ganska fort. Frukost som igår, men innan vi åkte till projektområdet åkte vi ner och tittade på hamnen och de båtar/färjor som trafikerade leden. Många gamla båtar som nog gjort sitt bästa (gick på övertid enligt Joel, som också berättade om att det emellanåt händer olyckor och att de sjunker). Väldigt roligt att få se.

När vi kom till kontoret kom precis en grupp som firade lärarnas dag. Gick igenom staden med trummor och banderoller. Väl inne på kontoret hade de redan klarat av morgonandakten, så vi åkte i princip direkt ut i fält till ytterligare en CBO (Community Based Organisation) som planerat programmet för oss. Vi fick en välkomstkommitté även där, denna gång med blommor/blomblad som kastades på oss. Vi blev presenterade för ledningsgruppen i CBOn innan programmet gick vidare.

De presenterade många aktiviteter, och genom att de visar dessa för oss betyder också att de har kunskap och förståelse på hur de ska kunna hantera olika situationer så som tex

De presenterade även många andra saker som t.ex. hur de kunde ge näringsrik kost till sina kor istället för att köpa olika kemiska preparat, när det var problem i familjen, när det druckit dåligt vatten och fått kraftig diarré etc etc. De hann nog inte med allt – det verkade som att de hade förberett även för barnäktenskapet istället för utbildning (om man såg till hur en del barn var utsmyckade). En del blev nog ledsna för att de inte fick göra sitt nummer (tiden sprang iväg lite för mycket). I Sverige hade man nog låtit barnen göra sitt först, men här tänker man annorlunda….

Efter att vi tackat för allt som de presenterat för oss, gick vi vidare och tittade på olika verksamheter, som till exempel chipstillverkning (med eller utan chili).

Tillbaka till kontoret för lunch och på eftermiddagen en ”breafing” eller genomgång hur det varit, samt där man även kunde uttrycka olika saker som man upplevde generellt. På vägen tillbaka till Dhaka passerade vi även en familj som råkat väldigt illa ut, men en man som dött, en son som dött i en trafikolycka samt en annan son som blivit påkörd och drabbats av kraftiga skador och dessutom förlorat ena ögat. De fick stöd från myndigheterna som mu också ska hjälpa dem att bygga ett nytt hus. Vissa har det väldigt tufft här i livet…

Nu är jag tillbaka på hotellet i Dhaka igen. I morgon är det ledig dag för ADRA och så ska vi passa på att åka ut tillsammans med bla ADRA Tjeckien till ett fort som ska vara väl värt att besöka.

Frukost uppe på sjätte våningen strax efter 7. Tittade på utsikten mot de stora floderna som rinner ihop här. Sedan iväg till kontoret, där man hade morgonsamling. Därefter berättade jag om Vatten åt Alla och Reem lämnade över pepparkakor och chokladhjärtan samt hade en inledning till det nya strategiarbetet som de genomför i organisationen.

Sedan åkte vi med en cykeltaxi ut till en CBO (Community Based Organisation) som stod med välkomstkommitté. Stor samling och vi presenterade oss, de visade upp hur de skötte finanserna och gav ut lån till långivare. Dessutom hade man en teater om att jobba mot förtidigt giftermål, samt visade upp hur man lagrade ris på ett säkert sätt under lång tid. Därefter fick vi en rundvandring i byn, tittade på olika hemmaodlingar, vattenrening, djurskötsel m.m. På vägen tillbaka tittade vi på den nya kvarnen som maler ner riskort till mjöl, samt såg på när man sydde på symaskin.

På vägen tillbaka tittade vi på ytterligare odling. Alla hushåll i byn verkade ha egen handpump förutom ett hushåll som hade pump som pumpade upp vattnet till en tank, med efterföljande tapp-kran.

Efter lunch hade Reem en genomgång/diskussion om det nya sättet att tänka mer mot beteendeförändringar som man är har bestämt i strategin istället för att bara titta på vilka aktiviteter som görs. Detta var som en intro inför den utbildning/workshop man ska ha nästa vecka i Dhaka.

Innan dagen var slut gjorde vi ytterligare ett fältbesök på en CBO som registrerat sig som en egen organisation. De är fortfarande kvar i ett av ADRAs fältkontor, men sköter sig själva. Vi fick en beskrivning av det aktuella läget och besökte också flera verksamheter som byggts upp tack vare de mikrolån som de kan erbjuda sina medlemmar.

I morgon blir sista dagen i Manikganj, innan vi återvänder till Dhaka.

Idag åkte vi mot Manikganj, där vi blev väl mottagna med både blommor, halsband och musik. En väldigt engagerad Joel hälsade oss välkommen hans ADRA-team. En grupp som består både av kristna, muslimer och hinduer, vilket har varit så ända sedan de startade här 2007. Medan vi väntade på lunchen besökte vi två skolor som de samarbetar en del med.

Efter lunchen tog vi på oss stövlar och begav oss ut i fält. Vi kunde inte åka bil till alla ställen som för 4 månader sedan utan var tvungna att åka båt. Väldigt intressant att se alla höga strandlinjer som hotar husen där folk bor mer och mer (pga den erosion som gör att mycket land försvinner varje år). Tufft för alla som bor här. Hälsade på några familjer som är med i deras CBOs (Community Based Organisation). Väldigt intressanta besök som gav nya lärdomar och mycket intryck. Fick även se Joels egen idé kring hur man kan rena bort järn från vattnet. Påminner mycket om vattenreningen i Amazonas-området till rätt stor del.

I morgon åker vi tillbaka till Manikganj för ytterligare en dag i området.

PS. Tyvärr fungerar det inte att ladda upp bilderna igår pga dåligt internet. Därför kommer inlägget först upp idag…

Som jag nämnde lite om i går så pågår en cyklonvarning i området. Vi checkade med poliserna och det skulle vara OK att åka över färjan till Dacope på morgonen om vi återvände innan 12. Vi packade ihop och drog mot färjan men den vill inte åka om inte vädret blev bättre. Varningsnivån hade höjts till 6 på en 10-gradig skala. Eftersom man inte förväntade bättre väder precis, tog vi beslutet att åka tillbaka till Dhaka (Hotellet i Manikganj var fullt).

Checkade ut och började åka tillbaka. Regnade mer och mer, vinden tog också i mer och mer. En hel del nedblåsta grenar på vägen, men mycket mindre trafik. Få människor ute… Cyklonvarningen hade nu höjts till nivå 8. Det innebär att allt är stängt och människor uppmanas att uppsöka säkra områden. Vi hade alltså inte kunnat utföra något i alla fall – vi hade tagit rätt beslut helt klart! (Uppdatering: Fick en video på kvällen ifrån Dacope där de är ute och varnar folk. En del hus redan översvämmade och en vägavsnitt har rasat ned i vattnet. Får hoppas på det bästa).

Väl framme i Dhaka åt vi lunch på ett bangladeshiskt snabbställe, långt ifrån våra snabbmatskedjor helt klart. Utan ris går det inte i Bangladesh. Vi bestämde oss också för att besöka ett projekt i Dhakas slumområden där man supportar barn med skoluniformer och diverse annat material samt extra läxläsning utanför primärskolan (som i övrigt är gratis). Vi fick även ett besök i slumområdet där vi kunde hälsa på en del familjer och se deras verklighet. Kraftfullt!

Efter besöket i slumområdet åkte vi hemåt. Det regnade lika mycket som tidigare (om inte mer). Delar av gatorna var översvämmade, många riksha-förare hade nog en tung och väldigt blöt dag på jobbet. Många av dem bodde i slumområdet där många cykelrikshor stod samlade.

I morgon åker vi vidare mot Manikganj för det nya projektet som precis startat upp och ska pågå i 5 år. Blir helt klart intressant.