Vi fick en extra dag i Kathmandu tillsammans innan vi alla åker åt olika håll. Eftersom det mesta verkar sätta igång runt 10-tiden så tog vi det lite lugnare på morgonen efter en natt i ovanligt härliga och mjuka sängar….

Vi tog en taxi till Patan Square, ett av de kända monumenten och ett av alla världsarv. Häftiga gamla byggnader, en del var fortfarande under restaurering. Vi gick in i det gamla kungariket Patans palats som nu var ett museum som kanske framförallt handlade om Hinduism, Bhuddism och blaningsrelioner där emellan som är vanliga i Nepal. Har nu förstått varför man ibland har så många armar, då olika egenskaper kännetecknas med handens position/utformning och en komplicerad varelse med många egenskaper inte kan visas med bara två händer.

Utanför pågick all möjlig försälning av olika slag. Vi tog ett glas kall kiwi-juice uppe på en av topp-caféerna.

Åkte vidare till Boudhanath, den största stupan i Nepal och en av de största stupa-strukturerna i världen. Eftersom vi tycker om att se det hela från lite höjd passade vi på här också, på båda sidorna. Den ena gången från templet mitt emot själva ingången till stupan och den andra gången för lunch. Tittade även lite på templet som hade ett stort hjul och två olika tempel på olika våningar. Fotade även lite ”läsning” och ”kontraster på vad som tar uppmärksamhet”

Vi lämnade stället och gick hem i lite snabbare takt för att få sträcka ut benen litegrand. Det tog drygt en timme, luften var ganska bedrövligt – mycket avgaser. De små vägarna vi trodde att vi skulle gå på var inte så många som vi tänkt. Undrade hur frukten som såldes mådde i denna miljö som är fylld av framförallt skoters och motorcyklar. Finns även många service- och tvättställen. Såg faktiskt både några el-scootrar och mindre el-bilar, något som nog skulle förbättra miljön markant om det slog igenom i större styrka.

På kvällen gick vi och handlade kyckling-wrap och dricka och satt och åt på hotellets takterass.

Morgonen den 12 november åt vi tidig frukost och tog en gemensam taxi ut till flygplatsen fär vi nu har spridit ut oss till tre destinationer. Lars åkte vidare inom Nepal till Dotti, Jenny åkte hem till Sverige och jag har rest till Bangalore/Indien för strategidiskussioner och möten med jobbet veckan ut. Blir sista blogg-rapporten för denna Vatten åt Alla resa, så jag tackar för mig för den här gången!!

Sov gott i Pobang även om rummet var väldigt litet, golvet svajade en del och väggarna var täckta med tidningspapper. Åt frukosten där. Bilen hade varit på polisstationen under natten för säkerhets skull och för att ingenting skulle hända med den. En flicka som dansade mer våra hejarop kvällen innan ville bli fotograferad. Lämnade Pobang vid 07:15 för att start resan söderut och mot staden Butwal.

Vägbygget hade inte tagit paus under helgen utan pågick för fullt. Ena operatören ville släppa förbi oss men inte den andra, så vi fick vänta i drygt en timme. Under den tiden stod det på vår sida 3 bilar och 1 motorcykel (varav alla fordon utan ett stod från början, dvs när vi kom dit). När de väl släppte på trafken (som fick klättra lite över stenarna) kom det en motorcykel och en bil från andra hållet. Trafiken alltså inte alltför tät här i området….

En kopp te och farvältagande i Sulichaur. Arjun och Tek (projektledare och sub-ingenför) jobbar ju i området och fortsätter med det. Tufft arbete och långa perioder utan att ha familjen i närheten. Ändå är det här jobbet något som de brinner för. Bra personal på INF!

Lunchen intogs hemma hos en INF-arbetare i Bhalubang även om han jobbar på deras kontor i Kapilvastu. Ännu en gång (nog sista på ett tag…) en tallrik med Dal Baht, fast denna gång även med fisk i olika storlekar. Trots allt rätt gått även om Dal Bahten snart kommer ut genom öronen….

Resan till Butwal gick smärtfritt och där vi bodde på det gamla UNMs gästhus. Sedan vattenkraftverken de hade övergått till regeringen togs gästhuset över av en privat person som driver det vidare. Fick ett eget hus med åtminstone 9 bäddar i tre olika rum. Kvällsmaten hemma hos en annan INF-medarbetare (också från Kapilvastu-kontoret),

På söndagen lämnade Buddi och Krishna tidigt, för att åka mot Pokhara. Vi tog en promenad innan en annan bil kom och hämtade oss och skjutsade oss till flygplatsen. Fick vänta en del där eftersom planen var försenat. Tur att vi kunde äta lite Momo’s (dumplings) på flygplatsen.

Såg lite av himalaya-bergen (Annapurna-bergen) under flygningen. Inte mycket vi har sett av de höga bergen annars. Kändes i alla fall lite som att komma till kända trakter igen när vi var tillbaka på hotellet i Kathmandu. En dag i Katmandu i morgon innan resan går vidare för affärsmöten i Indien.

Natten var full av ljud. Dels var det party, sedan skällde någon hund i ett par timmar. Sedan var musiken igång igen runt 4-tiden. Blev inte så mycket sömn som tänkt, men kändes ändå rätt OK. Tog en kopp te på hotellet, men åt frukosten på samma ställe som vi gjort dagen innan. Bra ställe! Där träffade vi också den ansvarige för alla 7 wards i det här området och pratade en stund med honom. Han var glad över allt vi gjorde. Nytt för projektet är också att den lokala regeringen/myndigheten ansvarar för att dra vattenledning mellan källan och mellanstationen. INF:s del är nu att leda vattnet från mellanstationernar ut till alla hushåll. Bra med delat ansvar på dett aätt och att modellen är långsiktigt.

Vi åkte vidare mot Pobang. På vägen stannade vi till där en av ingenjörerna har hyrt in sig och tittade på två olika trädgårdsodlingar som de fått hjälp med. Tomatplantorna hade växt mycket på de två månader som gått sedan de planterades.

Vidare längs vägen stod det helt plötsligt en grävare mitt på vägen. Underhållsarbete! Blev inte stående så länge, ca 10 minuter, innan vi kunde fortsätta. Nödvändigt med en 4-hjuls driven och terränggående bil i de här områdena. Vägarna är långt ifrån bra och man studsar omkring ganska mycket även om vi har en fantastiskt bra chaufför.

Efter lunch i Pobang, åtke vi mot byn Thanabang, som log på nästan 1900 meters höjd. Vägen snirklade sig uppåt i kraftiga serpentinkurvor. Många där chauffören behövde backa/köra framåt tre-fyra gånger innan man kom runt, och det nära kanter som stupade flera hundra meter nedåt. På två ställen var det så löst att vi fick gå ur för att landrovern skulle orka ta sig upp utan att gräva ned sig och fastna.

Väl uppe i Thanabang fick vi ett varmt mottagen av både trummor och cymbaler och mängder av blommor som skulle hängas runt våra halsar. Vi gick sedan och tittade på var de förberedd för slangen som ska läggas ned i marken mellan källan och mellanstationen när den levereras om 1- 2 veckor. De visade var mellanstationen skulle ligga. Betongen (20 säckar a 50kg) hade man redan burit upp från vägen flera hundra meter längre ned. Tufft arbete. Väldigt roligt att se hur mycket de engagerar sig i att få rent vatten och på alla ställen i området har det betytt oerhört mycket och sjukdomarna/diareerna har försvunnit. Många visste inte med ord hur de skulle kunna tacka INF och de organisationer som finns i bakgrunden (så som Interact Asia/EFK och Vatten åt Alla).

På vägen hem stannade vi även till vid några hus vid vägen och tittade på energispisar. Passerade även INF:s nya kontor här i Pobang, dit man nu flyttat eftersom besluten sker på en mer lokal nivå en tidigare. Här delade vi även ut T-shirts och kepsar till de som varit med oss under dagarna.

Hotellet för natten var inte stort men litet. Mer om det på nästa blogg-avsnitt.